Lamentations 5

Gedenke Jehova, dessen, was uns geschehen! schaue her und sieh unsere Schmach!

 Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss  skåda ned och se till vår smälek.

Unser Erbteil ist Fremden zugefallen, unsere Häuser Ausländern.

 Vår arvedel har kommit i främlingars ägo,  våra hus i utlänningars.5 Mos. 28,30 f.

Wir sind Waisen, ohne Vater; unsere Mütter sind wie Witwen.

 Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader;  våra mödrar äro såsom änkor.

Unser Wasser trinken wir um Geld, unser Holz bekommen wir gegen Zahlung.

 Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar;  vår egen ved måste vi betala.

Unsere Verfolger sind uns auf dem Nacken; wir ermatten, man läßt uns keine Ruhe.

 Våra förföljare äro oss på halsen;  huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

Ägypten reichen wir die Hand und Assyrien, um mit Brot gesättigt zu werden.

 Vi hava måst giva oss under Egypten,  under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

Unsere Väter haben gesündigt, sie sind nicht mehr; wir, wir tragen ihre Missetaten.

 Våra fäder hava syndat, de äro icke mer,  vi måste bära deras missgärningar.2 Mos. 20,5. Jer. 31,29. Hes. 18,2.

Knechte herrschen über uns; da ist niemand, der uns aus ihrer Hand reiße.

 Trälar få råda över oss;  ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

Wir holen unser Brot mit Gefahr unseres Lebens, wegen des Schwertes der Wüste.

 Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd,  bärga det undan öknens svärd.

Vor den Gluten des Hungers brennt unsere Haut wie ein Ofen.

 Vår hud är glödande såsom en ugn,  för brännande hungers skull.

Sie haben Weiber geschwächt in Zion, Jungfrauen in den Städten Judas.

 Kvinnorna kränkte man i Sion,  jungfrurna i Juda städer.

Fürsten sind durch ihre Hand aufgehängt, das Angesicht der Alten wird nicht geehrt.

 Furstarna blevo upphängda av deras händer,  för de äldste visade de ingen försyn.5 Mos. 28,50.

Jünglinge tragen die Handmühle, und Knaben straucheln unter dem Holze.

 Ynglingarna måste bära på kvarnstenar,  och gossarna dignade under vedbördor.

Die Alten bleiben fern vom Tore, die Jünglinge von ihrem Saitenspiel.

 De gamla sitta icke mer i porten,  de unga hava upphört med sitt strängaspel.

Die Freude unseres Herzens hat aufgehört, in Trauer ist unser Reigen verwandelt.

 Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd  i sorgelåt är vår dans förvandlad.Job 30,31.

Gefallen ist die Krone unseres Hauptes. Wehe uns! denn wir haben gesündigt.

 Kronan har fallit ifrån vårt huvud;  ve oss, att vi syndade så!Job 19,9. Jer. 13,18. Hes. 21,26.

Darum ist unser Herz siech geworden, um dieser Dinge willen sind unsere Augen verdunkelt:

 Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka,  därför äro våra ögon förmörkade,

Wegen des Berges Zion, der verwüstet ist; Füchse streifen auf ihm umher.

 för Sions bergs skull, som nu ligger öde,  så att rävarna ströva omkring därpå.

Du, Jehova, thronst in Ewigkeit; dein Thron ist von Geschlecht zu Geschlecht.

 Du, HERRE, tronar evinnerligen;  din tron består från släkte till släkte.Ps. 9,8. 29,10. 102,13. 145,13.

Warum willst du uns für immer vergessen, uns verlassen auf immerdar

 Varför vill du för alltid förgäta oss,  förkasta oss för beständigt?

Jehova, bringe uns zu dir zurück, daß wir umkehren; erneuere unsere Tage wie vor alters!

 Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter;  förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.Jer. 31,18.

Oder solltest du uns gänzlich verworfen haben, gar zu sehr auf uns zürnen?

 Eller har du alldeles förkastat oss?  Förtörnas du på oss så övermåttan?