Job 37

Siitä myös hämmästyy minun sydämeni ja vapisee.
 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta,  bävande spritter det upp.
Kuulkaat visusti hänen vihansa huutoa, ja puhetta, joka hänen suustansa käy ulos.
 Hören, hören huru hans röst ljuder vred,  hören dånet som går ut ur hans mun.
Hän toimittaa sen oikeuden kaikkein taivasten alla; ja hänen leimauksensa paistaa maan ääristä.
 Han sänder det åstad, så långt himmelen når,  och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Senjälkeen kuuluu pitkäisen jylinä, ja se jylisee suurella äänellä; ja koska hänen jylinänsä kuullaan, ei sitä taideta estää.
 Efteråt ryter så dånet,  när han dundrar med sin väldiga röst;  och på ljungeldarna spar han ej,  då hans röst låter höra sig.
Jumala jylistää pauhinallansa ihmeellisesti, ja tekee suuria ja tutkimattomia töitä.
 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst,  stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Hän puhuu lumelle, ja se kohta tulee maan päälle, ja sadekuurolle, ja niin sadekuurolla on voima.
 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden»,  så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Hänen kädessänsä ovat kaikki ihmiset kätketyt, että kaikki tuntisivat hänen tekonsa.
 Därmed fjättrar han alla människors händer,  så att envar som han har skapat kan lära därav.
Metsän pedot pakenevat varjoon ja pysyvät asumapaikoissansa.
 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen,  och i sina kulor lägga de sig till ro.
Etelästä tulee tuulispää ja pohjasta kylmä.
 Från Stjärngemaket kommer då storm  och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Jumalan hengestä tulee pakkanen ja ahdistaa laviat vedet.
 med sin andedräkt sänder Gud frost,  och de vida vattnen betvingas.
Seijes myös hajoittaa pilvet, ja hänen valkeutensa levittää itsensä pilvien lävitse.
 Skyarna lastar han ock med väta  och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Hän kääntää pilvensä kuhunka hän tahtoo, tekemään kaikkia, mitä hän tahtoo maan piirin päällä.
 De måste sväva än hit, än dit,  alltefter hans rådslut och de uppdrag de få,  vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Jos se tapahtuu yhdelle sukukunnalle eli maakunnalle, koska hän löydetään laupiaaksi.
 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord,  än är det med nåd som han låter dem komma.
Kuules näitä Job: seiso ja ota vaari Jumalan ihmeellisistä töistä.
 Lyssna då härtill, du Job;  stanna och betänk Guds under.
Tiedätkös, koska Jumala saattaa nämät heidän päällensä, ja koska hän antaa pilviensä valkeuden paistaa?
 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång  och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Tiedätkös, kuinka pilvet hajoittavat heitänsä? täydellisen viisauden ihmeellisiä töitä?
 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,  den Allvises underbara verk?
Että sinun vaattees lämpeevät, kuin ilma tyventyy etelästä?
 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta,  när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Levitätkö sinä hänen kanssansa pilviä, jotka vahvat ovat niinkuin valettu peili?
 Kan du välva molnhimmelen så som han,  så fast som en spegel av gjuten metall?
Ilmoita sinä meille, mitä meidän pitäis hänelle sanoman; sillä emme ulotu hänen tykönsä pimeydeltä.
 Lär oss då vad vi skola säga till honom;  för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Kuka luettelee hänelle, mitä minä puhun? jos joku puhuu, niin hän niellään.
 Ej må det bebådas honom att jag vill tala.  Månne någon begär sitt eget fördärv?
Ei nähdä nyt valkeutta, joka pilvissä leimahtaa; vaan kuin tuuli puhaltaa, niin seijestyy.
 Men synes icke redan skenet?  Strålande visar han sig ju mellan skyarna,  där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Pohjoisesta tulee kulta peljättävän Jumalan kunniaksi.
 I guldglans kommer han från norden.  Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Mutta Kaikkivaltiasta emme taida löytää, joka on niin suuri voimassa; ja ei hän tarvitse vastata oikeudessansa ja suuressa vanhurskaudessansa.
 den Allsmäktige kunna vi icke fatta,  honom som är så stor i kraft,  honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Sentähden täytyy ihmisten häntä peljätä: ja ei hän katso yhtään taitavaa sydämestä.
 Fördenskull frukta människorna honom;  men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.