Job 37

Poslouchejte pilně hřmotného hlasu jeho, a zvuku z úst jeho pocházejícího.

 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta,  bävande spritter det upp.

Pode všecka nebesa jej rozprostírá, a světlo své k krajům země.

 Hören, hören huru hans röst ljuder vred,  hören dånet som går ut ur hans mun.

Za nímž zvučí hlukem, a hřímá hlasem důstojnosti své, aniž mešká s jinými věcmi, když se slýchá hlas jeho.

 Han sänder det åstad, så långt himmelen når,  och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

Bůh silný hřímá hlasem svým předivně, činí veliké věci, a však nemůžeme rozuměti, jak.

 Efteråt ryter så dånet,  när han dundrar med sin väldiga röst;  och på ljungeldarna spar han ej,  då hans röst låter höra sig.

Sněhu zajisté říká: Buď na zemi, tolikéž pršce dešťové, ano i přívalu násilnému.

 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst,  stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Zavírá ruku všelikého člověka, aby žádný z lidí nemohl konati díla svého.

 Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden»,  så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

Tehdáž i zvěř vchází do skrýše, a v peleších svých obývá.

 Därmed fjättrar han alla människors händer,  så att envar som han har skapat kan lära därav.

Z skrýše vychází vichřice, a od půlnoční strany zima.

 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen,  och i sina kulor lägga de sig till ro.

Dchnutím Bůh silný dává mráz, až se široké vody zavírají.

 Från Stjärngemaket kommer då storm  och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Také i při svlažování země pohybuje oblakem, a rozhání mračno světlem svým.

 med sin andedräkt sänder Gud frost,  och de vida vattnen betvingas.

A tentýž sem i tam obrací se moudrostí jeho, aby činil, což by mu koli přikázal na tváři okršlku zemského.

 Skyarna lastar han ock med väta  och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Buď k trestání, neb pro zemi svou, buď k prokazování dobrotivosti, spraví to, že se postaví.

 De måste sväva än hit, än dit,  alltefter hans rådslut och de uppdrag de få,  vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Pozorujž toho, Jobe, zastav se a podívej se divům Boha silného.

 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord,  än är det med nåd som han låter dem komma.

Víš-li, kdy Bůh ukládá co o těch věcech, aneb kdy chce osvěcovati světlem oblaky své?

 Lyssna då härtill, du Job;  stanna och betänk Guds under.

Znáš-li, jak se vznášejí oblakové, a jiné divy dokonalého v uměních?

 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång  och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

A že tě roucho tvé zahřívati bude, když Bůh zemi pokojnou činí větry poledními?

 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,  den Allvises underbara verk?

Roztahoval-li jsi s ním nebesa trvánlivá, k zrcadlu slitému podobná?

 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta,  när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Poukaž nám, co bychom řekli jemu; nebo nemůžeme ani řeči zpořádati pro temnost.

 Kan du välva molnhimmelen så som han,  så fast som en spegel av gjuten metall?

Zdaž jemu kdo oznámí, co bych já mluvil? Pakli by kdo za mne mluvil, jistě že by byl sehlcen.

 Lär oss då vad vi skola säga till honom;  för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Ano nyní nemohou patřiti lidé na světlo, když jest jasné na oblacích, když je vítr prochází a vyčišťuje,

 Ej må det bebådas honom att jag vill tala.  Månne någon begär sitt eget fördärv?

Od půlnoční strany s jasnem jako zlato přicházeje, ale v Bohu hroznější jest sláva.

 Men synes icke redan skenet?  Strålande visar han sig ju mellan skyarna,  där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Všemohoucí, jehož vystihnouti nemůžeme, ač jest veliký v moci, však soudem a přísnou spravedlností netrápí.

 I guldglans kommer han från norden.  Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Protož bojí se ho lidé; neohlédá se na žádného z těch, kdož jsou moudrého srdce.

 den Allsmäktige kunna vi icke fatta,  honom som är så stor i kraft,  honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

 Fördenskull frukta människorna honom;  men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.