Psalms 147

Aleluja! Hvalite Jahvu jer je dobar, pjevajte Bogu našem jer je sladak; svake hvale on je dostojan!

 Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Jahve gradi Jeruzalem, sabire raspršene Izraelce.

 HERREN är den som bygger upp Jerusalem,  Israels fördrivna samlar han tillhopa.

On liječi one koji su srca skršena i povija rane njihove.

 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,  och deras sår förbinder han.

On određuje broj zvijezda, svaku njezinim imenom naziva.

 Han bestämmer stjärnornas mängd,  han nämner dem alla vid namn.

Velik je naš Gospodin i svesilan, nema mjere mudrosti njegovoj.

 Vår Herre är stor och väldig i kraft,  hans förstånd har ingen gräns.

Jahve pridiže ponizne, zlotvore do zemlje snizuje.

 HERREN uppehåller de ödmjuka,  men de ogudaktiga slår han till jorden.

Pjevajte Jahvi pjesmu zahvalnu, svirajte na citari Bogu našem!

 Höjen sång till HERREN med tacksägelse,  lovsjungen vår Gud till harpa,

Oblacima on prekriva nebesa i zemlji kišu sprema; daje da po bregovima raste trava i bilje na službu čovjeku.

 honom som betäcker himmelen med moln,  honom som bereder regn åt jorden,  honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

On stoci hranu daje i mladim gavranima kada grakću.

 honom som giver föda åt djuren,  åt korpens ungar som ropa.

Za konjsku snagu on ne mari nit' mu se mile bedra čovječja.

 Han har icke sin lust i hästens styrka,  hans behag står ej till mannens snabbhet.

Mili su Jahvi oni koji se njega boje, koji se uzdaju u dobrotu njegovu.

 HERRENS behag står till dem som frukta honom,  till dem som hoppas på hans nåd.

Slavi Jahvu, Jeruzaleme, hvali Boga svoga, Sione!

 Jerusalem, prisa HERREN;  Sion, lova din Gud.

On učvrsti zasune vrata tvojih, blagoslovi u tebi tvoje sinove.

 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;  han har välsignat dina barn i dig.

On dade mir granicama tvojim, pšenicom te hrani najboljom.

 Han skaffar dina gränser frid,  han mättar dig med bästa vete.

Besjedu svoju šalje na zemlju, brzo trči riječ njegova.

 Han låter sitt tal gå ut till jorden,  hans ord löper åstad med hast.

Kao vunu snijeg razbacuje, prosipa mraz poput pepela.

 Han låter snö falla såsom ull,  rimfrost strör han ut såsom aska.

On sipa grÓad kao zalogaje, voda mrzne od njegove studeni.

 Han kastar sitt hagel såsom smulor;  vem kan bestå för hans frost?

Riječ svoju pošalje i vode se tope; dunu vjetrom i vode otječu.

 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;  sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Riječ svoju on objavi Jakovu, odluke svoje i zakone Izraelu.

 Han har förkunnat för Jakob sitt ord,  för Israel sina stadgar och rätter.

Ne učini tako nijednom narodu: nijednom naredbe svoje ne objavi! Aleluja!

 Så har han icke gjort för något hednafolk;  och hans rätter, dem känna de icke.  Halleluja!