Mark 4

I poče opet poučavati uz more. I zgrnu se k njemu silan svijet te on uđe u lađu i sjede na moru, a sve ono mnoštvo bijaše uz more, na kopnu.

Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

Poučavao ih je u prispodobama mnogočemu. Govorio im u pouci:

Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

"Poslušajte! Gle, iziđe sijač sijati.

»Hören! En såningsman gick ut för att så.

I dok je sijao, poneko zrno pade uz put, dođoše ptice i pozobaše ga.

Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

Neko opet pade na kamenito tlo gdje nemaše dosta zemlje. Odmah izniknu jer nemaše duboke zemlje.

Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

Ali kad ogranu sunce, izgorje; i jer nemaše korijenja, osuši se.

men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

Neko opet pade u trnje i trnje uzraste i uguši ga te ploda ne donese.

Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

Neko napokon pade u dobru zemlju i dade plod, razraste se i razmnoži, te donese: jedno tridesetostruko, jedno šezdesetostruko, jedno stostruko."

Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

I doda: "Tko ima uši da čuje, neka čuje!"

Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

Kad bijaše nasamo, oni oko njega zajedno s dvanaestoricom pitahu ga o prispodobama.

När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

I govoraše im: "Vama je dano otajstvo kraljevstva Božjega, a onima vani sve biva u prispodobama:

Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

da gledaju, gledaju - i ne vide, slušaju, slušaju - i ne razumiju, da se ne obrate pa da im se otpusti."

för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

I kaže im: "Zar ne znate tu prispodobu? Kako ćete onda razumjeti prispodobe uopće?

Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

Sijač sije Riječ.

Vad såningsmannen sår är ordet.

Oni uz put, gdje je Riječ posijana, jesu oni kojima, netom čuju, odmah dolazi Sotona i odnosi Riječ u njih posijanu.

Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

Zasijani na tlo kamenito jesu oni koji kad čuju Riječ, odmah je s radošću prime,

Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

ali nemaju u sebi korijena, nego su nestalni: kad nastane nevolja ili progonstvo zbog Riječi, odmah se sablazne.

men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

A drugi su oni u trnje zasijani. To su oni koji poslušaju Riječ,

Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

ali nadošle brige vremenite, zavodljivost bogatstva i ostale požude uguše Riječ te ona ostane bez ploda.

men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

A zasijani na dobru zemlju jesu oni koji čuju i prime Riječ te urode: tridesetostruko, šezdesetostruko, stostruko.

Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

I govoraše im: "Unosi li se svjetiljka da se pod posudu stavi ili pod postelju? Zar ne da se stavi na svijećnjak?

Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

Ta ništa nije zastrto, osim zato da se očituje; i ništa skriveno, osim zato da dođe na vidjelo!

Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

Ima li tko uši da čuje, neka čuje."

Om någon har öron till att höra, så höre han.»

I govoraše im: "Pazite što slušate. Mjerom kojom mjerite mjerit će vam se. I nadodat će vam se.

Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

Doista, onomu tko ima dat će se, a onomu tko nema oduzet će se i ono što ima."

Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

I govoraše im: "Kraljevstvo je Božje kao kad čovjek baci sjeme u zemlju.

Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

Spavao on ili bdio, noću i danju sjeme klija i raste - sam ne zna kako;

och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

zemlja sama od sebe donosi plod: najprije stabljiku, onda klas i napokon puno zrnja na klasu.

Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

A čim plod dopusti, brže se on laća srpa jer eto žetve."

När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

I govoraše: "Kako da prispodobimo kraljevstvo nebesko ili u kojoj da ga prispodobi iznesemo?

Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

Kao kad se gorušičino zrno posije u zemlju. Manje od svega sjemenja na zemlji,

Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

jednoć posijano, naraste i postane veće od svega povrća pa potjera velike grane te se pod sjenom njegovom gnijezde ptice nebeske."

men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

Mnogim takvim prispodobama navješćivaše im Riječ, kako već mogahu slušati.

I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

Bez prispodobe im ne govoraše, a nasamo bi svojim učenicima sve razjašnjavao.

och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

Uvečer istoga dana kaže im: "Prijeđimo prijeko!"

Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

Oni otpuste mnoštvo i povezu Isusa kako već bijaše u lađi. A pratile su ga i druge lađe.

Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

Najednom nasta žestoka oluja, na lađu navale valovi te su je već gotovo napunili.

Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

A on na krmi spavaše na uzglavku. Probude ga i kažu mu: "Učitelju! Zar ne mariš što ginemo?"

Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

On se probudi, zaprijeti vjetru i reče moru: "Utihni! Umukni!" I smiri se vjetar i nasta velika utiha.

När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

Tada im reče: "Što ste bojažljivi? Kako nemate vjere?"

Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

Oni se silno prestrašiše pa se zapitkivahu: "Tko li je ovaj da mu se i vjetar i more pokoravaju?"

Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»