Psalms 88

canticum carminis filiorum Core victori per chorum ad praecinendum eruditionis Eman Ezraitae Domine Deus salutis meae per diem clamavi in nocte coram te

En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

ingrediatur ante te oratio mea inclina aurem tuam ad laudationem meam

 HERRE, min frälsnings Gud,  dag och natt ropar jag inför dig.

quia repleta est malis anima mea et vita mea ad infernum descendit

 Låt min bön komma inför ditt ansikte,  böj ditt öra till mitt rop.

reputatus sum cum descendentibus lacum factus sum quasi homo invalidus

 Ty min själ är mättad med lidanden,  och mitt liv har kommit nära dödsriket.

inter mortuos liber sicut interfecti et dormientes in sepulchro quorum non recordaris amplius et qui a manu tua abscisi sunt

 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,  jag är såsom en man utan livskraft.

posuisti me in lacu novissimo in tenebris in profundis

 Jag är övergiven bland de döda,  lik de slagna som ligga i graven,  dem på vilka du icke mer tänker,  och som äro avskilda från din hand.

super me confirmatus est furor tuus et cunctis fluctibus tuis adflixisti me semper

 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,  ned i mörkret, ned i djupet.

longe fecisti notos meos a me posuisti me abominationem eis clausum et non prodeuntem

 Den vrede vilar tung på mig,  och alla dina böljors svall låter du gå över mig.  Sela.

oculus meus infirmatus est ab adflictione invocavi te Domine tota die expandi ad te palmas meas

 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;  du har gjort mig till en styggelse för dem;  jag ligger fången och kan icke komma ut.

numquid mortuis facies mirabilia aut gigantes surgent et confitebuntur tibi semper

 Mitt öga förtvinar av lidande;  HERRE, jag åkallar dig dagligen,  jag uträcker mina händer till dig.

numquid narrabitur in sepulchro misericordia tua et veritas tua in perditione

 Gör du väl under för de döda,  eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig?  Sela.

numquid noscentur in tenebris mirabilia tua et iustitia tua in terra quae oblivioni tradita est

 Förtäljer man i graven om din nåd,  i avgrunden om din trofasthet?

ego autem ad te Domine clamavi et mane oratio mea praeveniet te

 Känner man i mörkret dina under,  och din rättfärdighet i glömskans land?

quare Domine abicis animam meam abscondis faciem tuam a me

 Men jag ropar till dig, HERRE,  och bittida kommer min bön dig till mötes.

pauper ego et aerumnosus ab adulescentia portavi furorem tuum et conturbatus sum

 Varför förkastar du, HERRE, min själ,  varför döljer du ditt ansikte för mig?

per me transierunt irae tuae terrores tui oppresserunt me

 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;  jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

circumdederunt me quasi aquae tota die vallaverunt me pariter

 Din vredes lågor gå över mig,  dina fasor förgöra mig.

longe fecisti a me amicum et sodalem notos meos abstulisti

 De omgiva mig beständigt såsom vatten,  de kringränna mig allasammans. [ (Psalms 88:19)  Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;  i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. ]