Psalms 49

Для дириґетна хору. Синів Кореєвих. Псалом.
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
Слухайте це, всі народи, візьміть до ушей, усі мешканці всесвіту,
 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
і людські сини й сини мужів, разом багатий та вбогий,
 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.
мої уста казатимуть мудрість, думка ж серця мого розумність,
 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
нахилю своє ухо до приказки, розв'яжу свою загадку лірою!
 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
Чому маю боятись у день лихоліття, як стане круг мене неправда моїх ошуканців,
 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?
які на багатство своє покладають надію, і своїми достатками хваляться?
 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.
Але жодна людина не викупить брата, не дасть його викупу Богові,
 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.
бо викуп їхніх душ дорогий, і не перестане навіки,
 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,
щоб міг він ще жити навіки й не бачити гробу!
 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.
Та люди побачать, що мудрі вмирають так само, як гинуть невіглас та неук, і лишають для інших багатство своє...
 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.
Вони думають, ніби доми їхні навіки, місця їхнього замешкання з роду до роду, іменами своїми звуть землі,
 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.
та не зостається в пошані людина, подібна худобі, що гине!
 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.
Така їхня дорога глупота для них, та за ними йдуть ті, хто кохає їхню думку. Села.
 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.
Вони зійдуть в шеол, і смерть їх пасе, немов вівці, а праведники запанують над ними від рання; подоба їхня знищиться, шеол буде мешканням для них...
 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.
Та визволить Бог мою душу із влади шеолу, бо Він мене візьме! Села.
 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.
Не лякайся, коли багатіє людина, коли збільшується слава дому її,
 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.
бо, вмираючи, не забере вона всього, її слава не піде за нею!
 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.
Хоч вона свою душу за життя свого хвалить, і славлять тебе, як для себе ти чиниш добро,
 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.
вона прийде до роду батьків своїх, що світла вони не побачать навіки! Людина в пошані, але нерозумна, подібна худобі, що гине!
 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.