Psalms 35

Давидів. Судися, о Господи, з тими, хто судиться зо мною воюй з тими, хто зо мною воює,
Av David.  Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig;      strid mot dem som strida mot mig.
візьми малого й великого щита, і встань мені на допомогу!
 Fatta sköld och skärm,      och stå upp till min hjälp;
Дістань списа, і дорогу замкни моїм напасникам, скажи до моєї душі: Я спасіння твоє!
 drag fram spjutet, och ia vägen      för mina förföljare.  Säg till min själ:      »Jag är din frälsning.»
Нехай засоромляться й будуть поганьблені ті, хто чатує на душу мою; хай відступлять назад і нехай посоромляться ті, хто лихо мені замишляє.
 Må de komma på skam och blygas,      som stå efter mitt liv;  må de vika tillbaka och varda utskämda,      som hava ont i sinnet mot mig.
Бодай вони стали, немов та полова на вітрі, і Ангол Господній нехай їх жене;
 Må de bliva såsom agnar för vinden,      och HERRENS ängel drive dem bort.
нехай буде дорога їхна темна й сковзька, і Ангол Господній нехай їх жене,
 Deras väg blive mörk och slipprig,      och HERRENS ängel drive dem bort.
бо вони безпричинно тенета свої розставляють на мене, яму копають безвинно на душу мою!
 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett      sin nätgrop för mig,  utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
Нехай нагла загибіль, якої не знає, на нього спаде, і сітка його, яку він наставив, хай зловить його у нагле нещастя, бодай він до нього упав!
 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,  det nät han har utlagt må fånga honom;  ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
А душа моя в Господі буде радіти, звеселиться Його допомогою!
 Men min själ skall fröjda sig i HERREN      och vara glad över hans frälsning.
Скажуть усі мої кості: Господи, хто подібний до Тебе? Ти рятуєш убогого від сильнішого над нього, покірного та бідаря від його дерія.
 Alla ben i min kropp skola säga:      »HERRE, vem är dig lik,  du som räddar den betryckte      från den som är honom för stark,  den betryckte och fattige      ifrån den som plundrar honom?»
Свідки встають неправдиві, чого я не знав питають мене,
 Orättfärdiga vittnen träda fram;  de utfråga mig om det jag icke vet.
віддають мені злом за добро, осирочують душу мою!
 De löna mig med ont för gott;  övergiven är min själ.
А я, як вони хворували були, зодягався в верету, душу свою мучив постом, молитва ж моя поверталась на лоно моє...
 Jag åter bar sorgdräkt,      när de voro sjuka,  jag späkte min själ med fasta,  jag bad med nedsänkt huvud;
Як приятель, буцім то брат він для мене, так я ходив, ніби був я в жалобі по матері, був я засмучений, схилений...
 såsom gällde det min vän, min broder,      så skickade jag mig;  lik den som sörjer sin moder gick jag      sorgklädd och lutande.
А вони, як упав я, радіють та сходяться, напасники проти мене збираються, я ж не знаю про те; кричать, і не вмовкають,
 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;  ja, eländiga människor, som jag icke känner,      rota sig samman mot mig,      de smäda mig utan uppehåll.
з дармоїдами та пересмішниками скрегочуть на мене своїми зубами...
 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,      bita ihop tänderna mot mig.
Господи, чи довго Ти будеш дивитись на це? Відверни мою душу від їхніх зубів, від отих левчуків одиначку мою!
 Herre, huru länge skall du se härpå?  Ryck min själ undan det fördärv de bereda,  och mitt liv undan lejonen.
Я буду Тебе прославляти на зборах великих, буду Тебе вихваляти в численнім народі!
 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,  och bland mycket folk skall jag lova dig.
Нехай з мене не тішаться ті, хто ворогує на мене безвинно, нехай ті не моргають очима, хто мене без причини ненавидить,
 Låt icke dem få glädja sig över mig,      som utan skäl äro mina fiender;  låt icke dem som utan sak hata mig      få blinka med ögonen.
бо говорять вони не про мир, але на спокійних у краї облудні слова вимишляють,
 Ty det är icke frid som de tala;  nej, svekets ord tänka de ut      mot de stilla i landet.
свої уста на мене вони розкривають, говорять: Ага, ага! Наші очі це бачили!
 De ia upp munnen mot mig;  de säga: »Rätt så, rätt så,      nu se vi det med egna ögon!»
Ти бачив це, Господи, не помовчи ж, Господи, не віддаляйся від мене!
 Du, HERRE, ser det; tig icke.  Herre, var icke långt ifrån mig.
Устань, і збудися на суд мій, Боже мій і Господи мій, на суперечку мою,
 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,  för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
розсуди Ти мене до Своїй справедливості, Господи, Боже мій, і нехай через мене не тішаться,
 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,      HERRE, min Gud,  och låt dem icke få glädja sig över mig.
нехай не говорять у серці своїм: Ага, його маємо ми, хай не кажуть вони: Ми його проковтнули...
 Låt dem icke säga i sina hjärtan:      »Rätt så, det gick såsom vi ville!»  Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Нехай посоромляться та застидаються разом, хто з мого нещастя радіє, бодай вбрались у сором та в ганьбу, хто рота свого розкриває на мене!
 Må alla komma på skam och blygas,      som glädja sig över min ofärd.  Med skam och blygd må de varda klädda,      som förhäva sig över mig.
Хай співають та звеселяються ті, хто бажає мені правоти, і нехай кажуть завжди: Хай буде великий Господь, що миру бажає Своєму рабові!
 Men må de jubla och glädja sig,      som unna mig min rätt,  och må de alltid kunna säga:      »Lovad vare HERREN,  han som unnar sin tjänare gott!»
А язик мій звіщатиме правду Твою, славу Твою кожен день!
 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet      och hela dagen ditt lov.