Job 32

І перестали ті троє мужів відповідати Йову, бо він був справедливий в очах своїх.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
І запалився гнів Елігу, сина Барах'їлового, бузянина, з роду Рамового, на Йова запалився гнів його за те, що той уважав душу свою справедливішою за Бога.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Також на трьох приятелів його запалився його гнів за те, що не знайшли вони відповіді, а зробили тільки Йова винним.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
А Елігу вичікував Йова та їх із словами, бо вони були старші віком за нього.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
І побачив Елігу, що нема належної відповіді в устах тих трьох людей, і запалився його гнів!
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
І відповів бузянин Елігу, син Барах'їлів, та й сказав: Молодий я літами, ви ж старші, тому то я стримувався та боявся знання своє висловити вам.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.
Я подумав: Хай вік промовляє, і хай розуму вчить многоліття!
 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»
Справді, дух він у людині, та Всемогутнього подих їх мудрими чинить.
 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Многолітні не завжди розумні, і не все розуміються в праві старі.
 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Тому я кажу: Послухай мене, хай знання своє висловлю й я!
 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.
Тож слів ваших вичікував я, наставляв свої уші до вашої мудрости, поки справу ви дослідите.
 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.
І я приглядався до вас, й ось немає між вами, хто б Йову довів, хто б відповідь дав на слова його!
 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Щоб ви не сказали: Ми мудрість знайшли: не людина, а Бог переможе його!
 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Не на мене слова він скеровував, і я не відповім йому мовою вашою.
 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Полякались вони, вже не відповідають, не мають вже слів...
 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.
Я чекав, що не будуть вони говорити, що спинились, не відповідають уже.
 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!
Відповім також я свою частку, і висловлю й я свою думку.
 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.
Бо я повний словами, дух мойого нутра докучає мені...
 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Ось утроба моя, мов вино невідкрите, вона тріскається, як нові бурдюки!
 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Нехай я скажу й буде легше мені, нехай уста відкрию свої й відповім!
 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.
На особу не буду уваги звертати, не буду підлещуватись до людини,
 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
бо не вмію підлещуватись! Коли ж ні, нехай зараз візьме мене мій Творець!
 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!