Psalms 139

För sångmästaren; av David; en psalm.  HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

pro victoria David canticum Domine investigasti me et cognovisti

 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;  du förstår mina tankar fjärran ifrån.

tu cognovisti sessionem meam et surrectionem meam

 Evad jag går eller ligger, utforskar du det,  och med alla mina vägar är du förtrogen.

intellexisti malum meum de longe semitam meam et accubitionem meam eventilasti

 Ty förrän ett ord är på min tunga,  se, så känner du, HERRE, det till fullo.

et omnes vias meas intellexisti quia non est eloquium in lingua mea

 Du omsluter mig på alla sidor  och håller mig i din hand.

ecce Domine nosti omnia retrorsum et ante formasti me et posuisti super me manum tuam

 En sådan kunskap är mig alltför underbar;  den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

super me est scientia et excelsior est non potero ad eam

 Vart skall jag gå för din Ande,  och vart skall jag fly för ditt ansikte?

quo ibo ab spiritu tuo et quo a facie tua fugiam

 Fore jag upp till himmelen, så är du där,  och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

si ascendero in caelum ibi es tu si iacuero in inferno ades

 Toge jag morgonrodnadens vingar,  gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

si sumpsero pinnas diluculo habitavero in novissimo maris

 så skulle också där din hand leda mig  och din högra hand fatta mig.

etiam ibi manus tua deducet me et tenebit me dextera tua

 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig  och ljuset bliva natt omkring mig»,

si dixero forte tenebrae operient me nox quoque lux erit circa me

 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,  natten skulle lysa såsom dagen:  ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

nec tenebrae habent tenebras apud te et nox quasi dies lucet similes sunt tenebrae et lux

 Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv.

quoniam tu possedisti renes meos orsusque es me in utero matris meae

 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl.

confitebor tibi quoniam terribiliter magnificasti me mirabilia opera tua et anima mea novit nimis

 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup.

non sunt operta ossa mea a te quibus factus sum in abscondito imaginatus sum in novissimis terrae

 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

informem adhuc me viderunt oculi tui et in libro tuo omnes scribentur dies formatae sunt et non est una in eis

 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald!

mihi autem quam honorabiles facti sunt amici tui Deus quam fortes pauperes eorum

 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;  när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

dinumerabo eos et harena plures erunt evigilavi et adhuc sum tecum

 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!  Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

si occideris Deus impium viri sanguinum declinate a me

 de som tala om dig med ränker i sinnet,  de som hava bragt dina städer i fördärv!

qui contradicent tibi scelerate elati sunt frustra adversarii tui

 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?  Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

nonne odientes te Domine odivi et contra adversarios tuos distabui

 Jag hatar dem med starkaste hat;  ja, mina fiender hava de blivit.

perfecto odio oderam illos inimici facti sunt mihi

 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;  pröva mig och känn mina tankar,

scrutare me Deus et cognosce cor meum proba me et scito cogitationes meas

 och se till, om jag är stadd på en olycksväg,  och led mig på den eviga vägen.

et vide si via idoli in me est et deduc me in via aeterna