Job 32

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
І перестали ті троє мужів відповідати Йову, бо він був справедливий в очах своїх.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
І запалився гнів Елігу, сина Барах'їлового, бузянина, з роду Рамового, на Йова запалився гнів його за те, що той уважав душу свою справедливішою за Бога.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
Також на трьох приятелів його запалився його гнів за те, що не знайшли вони відповіді, а зробили тільки Йова винним.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
А Елігу вичікував Йова та їх із словами, бо вони були старші віком за нього.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
І побачив Елігу, що нема належної відповіді в устах тих трьох людей, і запалився його гнів!
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.
І відповів бузянин Елігу, син Барах'їлів, та й сказав: Молодий я літами, ви ж старші, тому то я стримувався та боявся знання своє висловити вам.
 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»
Я подумав: Хай вік промовляє, і хай розуму вчить многоліття!
 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Справді, дух він у людині, та Всемогутнього подих їх мудрими чинить.
 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Многолітні не завжди розумні, і не все розуміються в праві старі.
 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.
Тому я кажу: Послухай мене, хай знання своє висловлю й я!
 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.
Тож слів ваших вичікував я, наставляв свої уші до вашої мудрости, поки справу ви дослідите.
 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
І я приглядався до вас, й ось немає між вами, хто б Йову довів, хто б відповідь дав на слова його!
 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Щоб ви не сказали: Ми мудрість знайшли: не людина, а Бог переможе його!
 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Не на мене слова він скеровував, і я не відповім йому мовою вашою.
 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.
Полякались вони, вже не відповідають, не мають вже слів...
 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!
Я чекав, що не будуть вони говорити, що спинились, не відповідають уже.
 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.
Відповім також я свою частку, і висловлю й я свою думку.
 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Бо я повний словами, дух мойого нутра докучає мені...
 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Ось утроба моя, мов вино невідкрите, вона тріскається, як нові бурдюки!
 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.
Нехай я скажу й буде легше мені, нехай уста відкрию свої й відповім!
 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
На особу не буду уваги звертати, не буду підлещуватись до людини,
 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
бо не вмію підлещуватись! Коли ж ні, нехай зараз візьме мене мій Творець!