Psalms 49

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Ey bütün halklar, dinleyin! Kulak verin hepiniz, ey dünyada yaşayanlar,

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Halk çocukları, bey çocukları, Zenginler, yoksullar!

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

Bilgelik dökülecek ağzımdan, Anlayış sağlayacak içimdeki düşünceler,

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Kulak vereceğim özdeyişlere, Lirle yorumlayacağım bilmecemi.

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Niçin korkayım kötü günlerde Niyeti bozuk düşmanlarım çevremi sarınca?

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

Onlar varlıklarına güvenir, Büyük servetleriyle böbürlenirler.

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

Kimse kimsenin hayatının bedelini ödeyemez, Tanrı’ya fidye veremez.

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

Çünkü hayatın fidyesi büyüktür, Kimse ödemeye yeltenmemeli.

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

Böyle olmasa, Sonsuza dek yaşar insan, Mezar yüzü görmez.

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

Kuşkusuz herkes biliyor bilgelerin öldüğünü, Aptallarla budalaların yok olduğunu. Mallarını başkalarına bırakıyorlar.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Mezarları, sonsuza dek evleri, Kuşaklar boyu konutları olacak, Topraklarına kendi adlarını verseler bile.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Bütün gösterişine karşın geçicidir insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Budalaların yolu, Onların sözünü onaylayanların sonu budur. Sela

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Sürü gibi ölüler diyarına sürülecekler, Ölüm güdecek onları. Tan ağarınca doğrular onlara egemen olacak, Cesetleri çürüyecek, Ölüler diyarı onlara konut olacak.

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Ama Tanrı beni Ölüler diyarının pençesinden kurtaracak Ve yanına alacak. Sela

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Korkma biri zenginleşirse, Evinin görkemi artarsa.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Çünkü ölünce hiçbir şey götüremez, Görkemi onunla mezara gitmez.

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

Yaşarken kendini mutlu saysa bile, Başarılı olunca övülse bile.

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

Atalarının kuşağına katılacak, Onlar ki asla ışık yüzü görmeyecekler.

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Bütün gösterişine karşın anlayışsızdır insan, Ölüp giden hayvanlar gibi.