Psalms 49

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Ouvi isto, vós todos os povos; inclinai os ouvidos, todos os habitantes do mundo,

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

quer humildes quer grandes, tanto ricos como pobres.

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

A minha boca falará a sabedoria, e a meditação do meu coração será de entendimento.

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Inclinarei os meus ouvidos a uma parábola; decifrarei o meu enigma ao som da harpa.

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Por que temeria eu nos dias da adversidade, ao cercar-me a iniquidade dos meus perseguidores,

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

dos que confiam nos seus bens e se gloriam na multidão das suas riquezas?

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

Nenhum deles de modo algum pode remir a seu irmão, nem por ele dar um resgate a Deus,

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

(pois a redenção da sua vida é caríssima, de sorte que os seus recursos não dariam;)

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

para que continuasse a viver para sempre, e não visse a cova.

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

Sim, ele verá que até os sábios morrem, que perecem igualmente o néscio e o estúpido, e deixam a outros os seus bens.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

O pensamento íntimo deles é que as suas casas são perpétuas e as suas habitações de geração em geração; dão às suas terras os seus próprios nomes.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Este é o destino dos que confiam em si mesmos; o fim dos que se satisfazem com as suas próprias palavras.

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Como ovelhas são postos na cova; a morte os pastoreia; ao romper do dia os retos terão domínio sobre eles; e a sua formosura se consumirá na sepultura, que lhes será por habitação.

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Mas Deus remirá a minha alma do poder do sepulcro, pois me receberá.

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Não temas quando alguém se enriquece, quando a glória da sua casa aumenta.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Pois, quando morrer, nada levará consigo; a sua glória não descerá após ele.

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

Ainda que ele, enquanto vivo, se considera feliz e os homens o louvam quando faz o bem a si mesmo,

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

ele irá ter com a geração de seus pais; eles nunca mais verão a luz

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Mas o homem, embora esteja em honra, não permanece; antes é como os animais que perecem.