Job 26

Därefter tog Job till orda och sade:
Allora Giobbe rispose e disse:
 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
"Come hai bene aiutato il debole! Come hai sorretto il braccio senza forza!
 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Come hai ben consigliato chi è privo di sapienza! E che abbondanza di sapere tu gli hai comunicato!
 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Ma a chi ti credi di aver parlato? E di chi è lo spirito che parla per mezzo tuo?
 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.
Dinanzi a Dio tremano le ombre disotto alle acque ed ai loro abitanti.
 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.
Dinanzi a lui il soggiorno dei morti è nudo, l’abisso è senza velo.
 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.
Egli distende il settentrione sul vuoto, sospende la terra sul nulla.
 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.
Rinchiude le acque nelle sue nubi, e le nubi non scoppiano per il peso.
 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.
Nasconde l’aspetto del suo trono, vi distende sopra le sue nuvole.
 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.
Ha tracciato un cerchio sulla faccia dell’acque, là dove la luce confina colle tenebre.
 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.
Le colonne del cielo sono scosse, e tremano alla sua minaccia.
 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Con la sua forza egli solleva il mare, con la sua intelligenza ne abbatte l’orgoglio.
 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.
Al suo soffio il cielo torna sereno, la sua mano trafigge il drago fuggente.
 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Ecco, questi non son che gli estremi lembi dell’azione sua. Non ce ne giunge all’orecchio che un breve sussurro; Ma il tuono delle sue potenti opere chi lo può intendere?"