Job 16

Därefter tog Job till orda och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

"Di cose come codeste, ne ho udite tante! Siete tutti dei consolatori molesti!

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

Non ci sarà egli una fine alle parole vane? Che cosa ti provoca a rispondere?

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Anch’io potrei parlare come voi, se voi foste al posto mio; potrei mettere assieme delle parole contro a voi e su di voi scrollare il capo;

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

potrei farvi coraggio con la bocca; e il conforto delle mie labbra vi calmerebbe.

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Se parlo, il mio dolore non ne sarà lenito; e se cesso di parlare, che sollievo ne avrò?

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

Ora, purtroppo, Dio m’ha ridotto senza forze, ha desolato tutta la mia casa;

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

m’ha coperto di grinze e questo testimonia contro a me, la mia magrezza si leva ad accusarmi in faccia.

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

La sua ira mi lacera, mi perseguita, digrigna i denti contro di me. Il mio nemico aguzza gli occhi su di me.

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

Apron larga contro a me la bocca, mi percuoton per obbrobrio le guance, si metton tutt’insieme a darmi addosso.

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Iddio mi dà in balìa degli empi, mi getta in mano dei malvagi.

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Vivevo in pace, ed egli m’ha scosso con violenza, m’ha preso per la nuca, m’ha frantumato, m’ha posto per suo bersaglio.

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

I suoi arcieri mi circondano, egli mi trafigge i reni senza pietà, sparge a terra il mio fiele.

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

Apre sopra di me breccia su breccia, mi corre addosso come un guerriero.

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Mi son cucito un cilicio sulla pelle, ho prostrato la mia fronte nella polvere.

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

Il mio viso è rosso di pianto, e sulle mie palpebre si stende l’ombra di morte.

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

Eppure, le mie mani non commisero mai violenza, e la mia preghiera fu sempre pura.

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

O terra, non coprire il mio sangue, e non vi sia luogo ove si fermi il mio grido!

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

Già fin d’ora, ecco, il mio Testimonio è in cielo, il mio Garante è nei luoghi altissimi.

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

Gli amici mi deridono, ma a Dio si volgon piangenti gli occhi miei;

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

sostenga egli le ragioni dell’uomo presso Dio, le ragioni del figliuol d’uomo contro i suoi compagni!

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Poiché, pochi anni ancora, e me ne andrò per una via senza ritorno.