Job 10

 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.

L’anima mia prova disgusto della vita; vo’ dar libero corso al mio lamento, vo’ parlar nell’amarezza dell’anima mia!

 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Io dirò a Dio: "Non mi condannare! Fammi sapere perché contendi meco!"

 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Ti par egli ben fatto d’opprimere, di sprezzare l’opera delle tue mani e di favorire i disegni de’ malvagi?

 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?

Hai tu occhi di carne? Vedi tu come vede l’uomo?

 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,

I tuoi giorni son essi come i giorni del mortale, i tuoi anni son essi come gli anni degli umani,

 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,

che tu investighi tanto la mia iniquità, che t’informi così del mio peccato,

 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

pur sapendo ch’io non son colpevole, e che non v’è chi mi liberi dalla tua mano?

 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Le tue mani m’hanno formato m’hanno fatto tutto quanto… e tu mi distruggi!

 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!

Deh, ricordati che m’hai plasmato come argilla… e tu mi fai ritornare in polvere!

 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.

Non m’hai tu colato come il latte e fatto rapprender come il cacio?

 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.

Tu m’hai rivestito di pelle e di carne, e m’hai intessuto d’ossa e di nervi.

 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.

Mi sei stato largo di vita e di grazia, la tua provvidenza ha vegliato sul mio spirito,

 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:

ed ecco quello che nascondevi in cuore! Sì, lo so, questo meditavi:

 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.

se avessi peccato, l’avresti ben tenuto a mente, e non m’avresti assolto dalla mia iniquità.

 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Se fossi stato malvagio, guai a me! Se giusto, non avrei osato alzar la fronte, sazio d’ignominia, spettatore della mia miseria.

 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Se l’avessi alzata, m’avresti dato la caccia come ad un leone e contro di me avresti rinnovato le tue maraviglie;

 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

m’avresti messo a fronte nuovi testimoni, e avresti raddoppiato il tuo sdegno contro di me; legioni su legioni m’avrebbero assalito.

 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

E allora, perché m’hai tratto dal seno di mia madre? Sarei spirato senza che occhio mi vedesse!

 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Sarei stato come se non fossi mai esistito, m’avrebbero portato dal seno materno alla tomba!

 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Non son forse pochi i giorni che mi restano? Cessi egli dunque, mi lasci stare, ond’io mi rassereni un poco,

 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,

prima ch’io me ne vada, per non più tornare, nella terra delle tenebre e dell’ombra di morte:

 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

terra oscura come notte profonda, ove regnano l’ombra di morte ed il caos, il cui chiarore è come notte oscura".