Job 10

 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.

נקטה נפשי בחיי אעזבה עלי שיחי אדברה במר נפשי׃

 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.

אמר אל אלוה אל תרשיעני הודיעני על מה תריבני׃

 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

הטוב לך כי תעשק כי תמאס יגיע כפיך ועל עצת רשעים הופעת׃

 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?

העיני בשר לך אם כראות אנוש תראה׃

 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,

הכימי אנוש ימיך אם שנותיך כימי גבר׃

 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,

כי תבקש לעוני ולחטאתי תדרוש׃

 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

על דעתך כי לא ארשע ואין מידך מציל׃

 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

ידיך עצבוני ויעשוני יחד סביב ותבלעני׃

 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!

זכר נא כי כחמר עשיתני ואל עפר תשיבני׃

 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.

הלא כחלב תתיכני וכגבנה תקפיאני׃

 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.

עור ובשר תלבישני ובעצמות וגידים תסככני׃

 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.

חיים וחסד עשית עמדי ופקדתך שמרה רוחי׃

 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:

ואלה צפנת בלבבך ידעתי כי זאת עמך׃

 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.

אם חטאתי ושמרתני ומעוני לא תנקני׃

 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

אם רשעתי אללי לי וצדקתי לא אשא ראשי שבע קלון וראה עניי׃

 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

ויגאה כשחל תצודני ותשב תתפלא בי׃

 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

תחדש עדיך נגדי ותרב כעשך עמדי חליפות וצבא עמי׃

 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

ולמה מרחם הצאתני אגוע ועין לא תראני׃

 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

כאשר לא הייתי אהיה מבטן לקבר אובל׃

 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

הלא מעט ימי יחדל ישית ממני ואבליגה מעט׃

 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,

בטרם אלך ולא אשוב אל ארץ חשך וצלמות׃

 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

ארץ עפתה כמו אפל צלמות ולא סדרים ותפע כמו אפל׃