Job 32

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
آن سه دوست ایّوب دیگر جوابی نداشتند که به او بدهند، زیرا او خودش را بی‌گناه می‌دانست.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
آنگاه شخصی به نام الیهو، پسر برکئیل بوزی، از خاندان رام، که در آنجا حاضر بود خشمگین شد، چون ایّوب خود را بی‌گناه می‌دانست و خدا را متّهم می‌کرد.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
او همچنین بر آن سه دوست ایّوب خشمگین بود؛ زیرا هرچند جواب درستی نداشتند تا ایّوب را قانع کنند که گناهکار است، او را محکوم می‌ساختند.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
الیهو تا آن لحظه صبر کرده و به ایّوب جوابی نداده بود، چون دیگران از او بزرگتر بودند.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
ولی وقتی دید که آنها ساکت مانده‌اند، خشمگین شد.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.
پس الیهو رشتهٔ سخن را به دست گرفته گفت: چون من جوانتر از شما هستم، بنابراین ترسیدم که اظهار عقیده کنم.
 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»
به خود گفتم که شما پیرترید و باید از روی تجربهٔ سالهای عمر خود با حکمت سخن بگویید.
 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
امّا این روح خدای قادر مطلق است که به انسان حکمت می‌بخشد،
 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
سن و سال نیست که به ما حکمت می‌آموزد یا کمک می‌کند که بفهمیم چه چیزی درست است.
 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.
پس حالا به من گوش بدهید، تا نظر خود را برای شما بیان کنم.
 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.
من با صبر و دقّت به سخنان و دلایل شما گوش دادم، امّا هیچ‌کدام شما نتوانستید جواب قانع کننده‌ای به ایّوب بدهید و ثابت کنید که او گناهکار است.
 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
من با صبر و دقّت به سخنان و دلایل شما گوش دادم، امّا هیچ‌کدام شما نتوانستید جواب قانع کننده‌ای به ایّوب بدهید و ثابت کنید که او گناهکار است.
 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
نگویید که ما حکیم هستیم و تنها خدا می‌تواند گناهکار را به‌خاطر گناهش مقصّر بداند.
 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
ایّوب با شما صحبت می‌کرد نه با من. اگر با من صحبت می‌کرد، طور دیگری به او جواب می‌دادم.
 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.
شما دیگر جرأت ندارید که جوابی بدهید یا حرفی بزنید.
 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!
اکنون چون شما سکوت کرده‌اید، من نمی‌توانم خاموش بنشینم و چیزی نگویم.
 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.
من می‌خواهم حرف خود را بزنم و عقیدهٔ خود را بیان کنم،
 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
زیرا حرفهای زیادی برای گفتن دارم و دیگر نمی‌توانم صبر کنم.
 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
دل من مثل مَشکِ شراب پُر و نزدیک به ترکیدن است.
 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.
تا حرف نزنم آرام نمی‌گیرم، پس باید حرف بزنم.
 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
من از کسی طرفداری نمی‌کنم و از روی چاپلوسی حرف نمی‌زنم،
 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
زیرا اگر تملّق و چاپلوسی کنم، خالقم به حیات من خاتمه می‌دهد.