Psalms 49

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Přednímu kantoru z synů Chóre, žalm.

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Slyšte to všickni národové, pozorujte všickni obyvatelé zemští.

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

Tak z lidu obecného, jako z povýšených, tak bohatý, jako chudý.

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Ústa má mluviti budou moudrost, a přemyšlování srdce mého rozumnost.

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Nakloním k přísloví ucha svého, a při harfě vykládati budu přípovídku svou.

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

I proč se báti mám ve dnech zlých, aby nepravost těch, kteříž mi na paty šlapají, mne obklíčiti měla?

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

Kteříž doufají v svá zboží, a množstvím bohatství svého se chlubí.

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

Žádný bratra svého nijakž vykoupiti nemůže, ani Bohu za něj dáti mzdy vyplacení,

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

(Neboť by velmi drahé musilo býti vyplacení duše jejich, protož nedovedeť toho na věky),

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

Aby živ byl věčně, a neviděl porušení.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Nebo se vídá, že i moudří umírají, blázen a hovadný člověk zaroveň hynou, zboží svého i cizím zanechávajíce.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Myšlení jejich jest, že domové jejich věční jsou, a příbytkové jejich od národu do pronárodu; pročež je po krajinách nazývají jmény svými.

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Ale člověk v slávě netrvá, jsa podobný hovadům, kteráž hynou.

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Taková snažnost jejich jest bláznovstvím při nich, však potomci jejich ústy svými to schvalují. Sélah.

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Jako hovada v pekle skladeni budou, smrt je žráti bude, ale upřímí panovati budou nad nimi v jitře; způsob pak oněchno aby zvetšel, z příbytku svého octnou se v hrobě.

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Ale Bůh vykoupí duši mou z moci pekla, když mne přijme. Sélah.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Neboj se, když by někdo zbohatl, a když by se rozmnožila sláva domu jeho.

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

Při smrti zajisté ničeho nevezme, aniž sstoupí za ním sláva jeho.

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

Ačťkoli duši své, pokudž jest živ, lahodí; k tomu chválí jej i jiní, když sobě čistě povoluje:

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

A však musí se odebrati za věkem otců svých, a na věky světla neuzří. [ (Psalms 49:21) Summou: Člověk jsa ve cti, neusrozumí-li sobě, bývá učiněn podobný hovadům, kteráž hynou. ]