Job 24

 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar?  varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?

Proč by od Všemohoucího neměli býti skryti časové, a ti, kteříž jej znají, neměli neviděti dnů jeho?

 Se, råmärken flyttar man undan,  rövade hjordar driver man i bet;

Bezbožníť nyní mezníky přenášejí, a stádo, kteréž mocí zajali, pasou.

 de faderlösas åsna för man bort  och tager änkans ko i pant.

Osla sirotků zajímají, v zástavě berou vola od vdovy.

 Man tränger de fattiga undan från vägen,  de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.

Strkají nuznými s cesty, musejí se vůbec skrývati chudí na světě.

 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen;  dit gå de och möda sig och söka något till täring;  hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.

Aj, oni jako divocí oslové na poušti, vycházejí jako ku práci své, ráno přivstávajíce k loupeži; poušť jest chléb jejich i dětí jejich.

 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta,  de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.

Na cizím poli žnou, a z vinic bezbožníci sbírají.

 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder;  de hava intet att skyla sig med i kölden.

Nahé přivodí k tomu, aby nocovati musili bez roucha, nemajíce se čím přiodíti na zimě.

 Av störtskurar från bergen genomdränkas de;  de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.

A přívalem v horách moknouce, nemajíce obydlí, k skále se přivinouti musejí.

 Den faderlöse slites från sin moders bröst,  och den betryckte drabbas av utpantning.

Loupí sirotky, kteříž jsou při prsích, a od chudého základ berou.

 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder,  hungrande nödgas de bära på kärvar.

Nahého opouštějí , že musí choditi bez oděvu, a ti, kteříž snášejí snopy, v hladu zůstávati.

 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja,  de få trampa vinpressar och därvid lida törst.

Ti, jenž mezi zdmi jejich olej vytlačují, a presy tlačí, žíznějí.

 Utstötta ur människors samfund jämra de sig,  ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop.  Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.

Lidé v městech lkají, a duše zraněných volají, Bůh pak přítrže tomu nečiní.

 Andra hava blivit fiender till ljuset;  de känna icke dess vägar  och hålla sig ej på dess stigar.

Oniť jsou ti, kteříž odporují světlu, a neznají cest jeho, aniž chodí po stezkách jeho.

 Vid dagningen står mördaren upp  för att dräpa den betryckte och fattige;  och om natten gör han sig till tjuvars like.

Na úsvitě povstávaje vražedlník, morduje chudého a nuzného, a v noci jest jako zloděj.

 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen,  han tänker: »Intet öga får känna igen mig»,  och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.

Tolikéž oko cizoložníka šetří soumraku, říkaje: Nespatříť mne žádný, a tvář zakrývá.

 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen,  men under dagen stänga de sig inne;  ljuset vilja de icke veta av.

Podkopávají potmě i domy, kteréž sobě ve dne znamenali; nebo nenávidí světla.

 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon,  med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.

Ale hned v jitře přichází na ně stín smrti; když jeden druhého poznati může, strachu stínu smrti okoušejí.

 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen,  förbannad bliver hans del i landet;  till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.

Lehcí jsou na svrchku vody, zlořečené jest jmění jejich na zemi, aniž odcházejí cestou svobodnou.

 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta,  så förtär dödsriket den som har syndat.

Jako sucho a horko uchvacuje vody sněžné, tak hrob ty, jenž hřešili.

 Hans moders liv förgäter honom,  maskar frossa på honom,  ingen finnes, som bevarar hans minne;  såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.

Zapomíná se na něj život matky, sladne červům, nebývá více připomínán, a tak polámána bývá nepravost jako strom.

 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder,  och när någon icke gör gott mot änkan.»

Připojuje mu neplodnou, kteráž nerodí, a vdově dobře nečiní.

 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft,  de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;

Zachvacuje silné mocí svou; ostojí-li kdo z nich, bojí se o život svůj.

 han giver dem trygghet, så att de få vila,  och hans ögon vaka över deras vägar.

Dává jemu, na čemž by bezpečně spolehnouti mohl, však oči jeho šetří cest jejich.

 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd,  de sjunka då ned och dö som alla andra;  likasom axens toppar vissna de bort.

Bývají zvýšeni poněkud, ale hned jich není; tak jako jiní všickni sníženi, vypléněni, a jako vrškové klasů stínáni bývají.

 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig,  vem kan göra mina ord om intet?

Zdaliž není tak? Kdo na mne dokáže klamu, a v nic obrátí řeč mou?