Psalms 74

En sång av Asaf.  Varför, o Gud,      har du så alldeles förkastat oss,  varför ryker din vredes eld      mot fåren i din hjord?

Poučna pjesma. Asafova. Zašto si, Bože, posve zabacio, zašto kiptiš gnjevom na ovce paše svoje?

 Tänk på din menighet,      som du i fordom tid förvärvade,  som du förlossade, till att bliva      din arvedels stam;  tänk på Sions berg,      där du har din boning.

Sjeti se zajednice koju si davno stekao, plÓemena koje namače kao svoju baštinu i brda Siona gdje si Šator svoj udario!

 Vänd dina steg till den plats      där evig förödelse råder;  allt har ju fienden      fördärvat i helgedomen.

Korakni k ruševinama vječnim - sve je u Svetištu razorio neprijatelj.

 Dina ovänner hava skränat      inne i ditt församlingshus,  de hava satt upp sina tecken      såsom rätta tecken.

Protivnici tvoji vikahu posred skupštine tvoje, znakove svoje postaviše k'o pobjedne znakove.

 Det var en syn, såsom när man höjer      yxor mot en tjock skog.

Bijahu kao oni koji mašu sjekirom po guštari,

 Och alla dess snidverk hava de nu krossat      med yxa och bila.

sjekirom i maljem vrata mu razbijali.

 De hava satt eld på din helgedom  och oskärat ända till grunden      ditt namns boning.

Ognju predadoše Svetište tvoje, do zemlje oskvrnuše Prebivalište tvoga imena.

 De hava sagt i sina hjärtan:      »Vi vilja alldeles kuva dem.»  Alla Guds församlingshus      hava de bränt upp här i landet.

Rekoše u srcu: "Istrijebimo ih zajedno; spalite sva svetišta Božja na zemlji!"

 Våra tecken se vi icke;      ingen profet finnes mer,  och hos oss är ingen      som vet för huru länge.

Ne vidimo znakova svojih, proroka više nema, i nitko među nama ne zna dokle ...

 Huru länge, och Gud,      skall ovännen få smäda  och fienden oavlåtligen      få förakta ditt namn?

Dokle će se još, o Bože, dušmanin rugati? Hoće li protivnik dovijeka prezirati ime tvoje?

 Varför håller du tillbaka din hand,      din högra hand?  Drag den fram ur din barm      och förgör dem.

Zašto povlačiš ruku, zašto u krilu sakrivaš desnicu svoju?

 Gud, du är ju      min konung av ålder,  du är den som skaffar      frälsning på jorden.

No Bog je moj kralj od davnine, on koji posred zemlje spasava!

 Det var du som delade      havet genom din makt;  du krossade drakarnas      huvuden mot vattnet.

Ti svojom silom rasječe more, smrska glave nakazama u vodi.

 Det var du som bräckte      Leviatans huvuden  och gav honom till mat      åt öknens skaror.

Ti si Levijatanu glave zdrobio, dao ga za hranu nemanima morskim.

 Det var du som lät källa      och bäck bryta fram;  du lät ock starka      strömmar uttorka.

Ti si dao da provre izvor i bujica, ti si presušio rijeke nepresušne.

 Din är dagen,      din är ock natten,  du har berett      ljuset och solen.

Tvoj je dan i noć je tvoja, ti učvrsti mjesec i sunce;

 Det är du som har fastställt      alla jordens gränser;  sommar och vinter      äro skapade av dig.

ti sazda sve granice zemlji, ti stvori ljeto i zimu.

 Så tänk nu på huru fienden      smädar HERREN,  och huru ett dåraktigt folk      föraktar ditt namn.

Spomeni se ovoga: dušmanin ti se rugaše, Jahve, i bezumni narod pogrdi ime tvoje.

 Lämna ej ut åt vilddjuren      din turturduvas själ;  förgät icke för alltid      dina betrycktas liv.

Ne predaj jastrebu život grlice svoje, i život svojih siromaha ne zaboravi zauvijek!

 Tänk på förbundet;      ty i landets smygvrår      finnes fullt upp av våldsnästen.

Pogledaj na Savez svoj, jer svi su zakuci zemlje puni tmina i nasilja.

 Låt icke den förtryckte      vika tillbaka med blygd,  låt den betryckte och den fattige      lova ditt namn.

Ne daj da jadnik otiđe postiđen: neka siromah i ubog hvale ime tvoje!

 Stå upp, o Gud;      utför din sak.  Betänk huru du varder smädad      hela dagen av dåren.

Ustani, Bože, zauzmi se za svoju parnicu, spomeni se pogrde koju ti bezumnik svaki dan nanosi.

 Glöm icke bort      dina ovänners rop,  dina motståndares larm,      som alltjämt höjes.

Ne zaboravi vike neprijatelja svojih: buka buntovnika još se diže k tebi!