Psalms 74

(En maskil af Asaf.) Hvorfor har du, Gud, stødt os bort for evig, hvi ryger din Vrede mod Hjorden, du røgter?

En sång av Asaf.  Varför, o Gud,      har du så alldeles förkastat oss,  varför ryker din vredes eld      mot fåren i din hjord?

Kom din Menighed i Hu, som du fordum vandt dig, - du udløste den til din Ejendoms Stamme - Zions Bjerg, hvor du har din Bolig.

 Tänk på din menighet,      som du i fordom tid förvärvade,  som du förlossade, till att bliva      din arvedels stam;  tänk på Sions berg,      där du har din boning.

Løft dine Fjed til de evige Tomter: Fjenden lagde alt i Helligdommen øde.

 Vänd dina steg till den plats      där evig förödelse råder;  allt har ju fienden      fördärvat i helgedomen.

Dine Fjender brøled i dit Samlingshus, satte deres Tegn som Tegn deri.

 Dina ovänner hava skränat      inne i ditt församlingshus,  de hava satt upp sina tecken      såsom rätta tecken.

Det så ud, som når man løfter Økser i Skovens Tykning.

 Det var en syn, såsom när man höjer      yxor mot en tjock skog.

Og alt det udskårne Træværk der! De hugged det sønder med Økse og Hammer.

 Och alla dess snidverk hava de nu krossat      med yxa och bila.

På din Helligdom satte de Ild, de skændede og nedrev dit Navns Bolig.

 De hava satt eld på din helgedom  och oskärat ända till grunden      ditt namns boning.

De tænkte: "Til Hobe udrydder vi dem!" De brændte alle Guds Samlingshuse i Landet.

 De hava sagt i sina hjärtan:      »Vi vilja alldeles kuva dem.»  Alla Guds församlingshus      hava de bränt upp här i landet.

Vore Tegn, dem ser vi ikke, Profeter findes ej mer; hvor længe, ved ingen af os.

 Våra tecken se vi icke;      ingen profet finnes mer,  och hos oss är ingen      som vet för huru länge.

Hvor længe, o Gud, skal vor Modstander smæde, Fjenden blive ved at håne dit Navn?

 Huru länge, och Gud,      skall ovännen få smäda  och fienden oavlåtligen      få förakta ditt namn?

Hvorfor holder du din Hånd tilbage og skjuler din højre i Kappens Fold?

 Varför håller du tillbaka din hand,      din högra hand?  Drag den fram ur din barm      och förgör dem.

Vor Konge fra fordums Tid er dog Gud, som udførte Frelsens Værk i Landet.

 Gud, du är ju      min konung av ålder,  du är den som skaffar      frälsning på jorden.

Du kløvede Havet med Vælde, knuste på Vandet Dragernes Hoved;

 Det var du som delade      havet genom din makt;  du krossade drakarnas      huvuden mot vattnet.

du søndrede Hovederne på Livjatan og gav dem som Æde til Ørkenens Dyr;

 Det var du som bräckte      Leviatans huvuden  och gav honom till mat      åt öknens skaror.

Kilde og Bæk lod du vælde frem, du udtørred stedseflydende Strømme;

 Det var du som lät källa      och bäck bryta fram;  du lät ock starka      strömmar uttorka.

din er Dagen, og din er Natten, du grundlagde Lys og Sol,

 Din är dagen,      din är ock natten,  du har berett      ljuset och solen.

du fastsatte alle Grænser på Jord, du frembragte Sommer og Vinter.

 Det är du som har fastställt      alla jordens gränser;  sommar och vinter      äro skapade av dig.

Kom i Hu, o HERRE, at Fjenden har hånet, et Folk af Dårer har spottet dit Navn!

 Så tänk nu på huru fienden      smädar HERREN,  och huru ett dåraktigt folk      föraktar ditt namn.

Giv ikke Vilddyret din Turteldues Sjæl, glem ikke for evigt dine armes Liv;

 Lämna ej ut åt vilddjuren      din turturduvas själ;  förgät icke för alltid      dina betrycktas liv.

se hen til Pagten, thi fyldte er Landets mørke Steder med Voldsfærds Boliger.

 Tänk på förbundet;      ty i landets smygvrår      finnes fullt upp av våldsnästen.

Lad ej den fortrykte gå bort med Skam, lad de arme og fattige prise dit Navn!

 Låt icke den förtryckte      vika tillbaka med blygd,  låt den betryckte och den fattige      lova ditt namn.

Gud, gør dig rede, før din Sag, kom i Hu, hvor du stadig smædes af bårer,

 Stå upp, o Gud;      utför din sak.  Betänk huru du varder smädad      hela dagen av dåren.

lad ej dine Avindsmænds Røst uænset! Ustandseligt lyder dine Fjenders Larm!

 Glöm icke bort      dina ovänners rop,  dina motståndares larm,      som alltjämt höjes.