Job 8

Så tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
"Hvor længe taler du så, hvor længe skal Mundens Uvejr rase?
 Huru länge vill du hålla på med sådant tal  och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Mon Gud vel bøjer Retten, bøjer den Almægtige Retfærd?
 Skulle väl Gud kunna kränka rätten?  Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Har dine Sønner syndet imod ham, og gav han dem deres Brøde i Vold,
 Om dina barn hava syndat mot honom  och han gav dem i sina överträdelsers våld,
så søg du nu hen til Gud og bed hans Almagt om Nåde!
 så vet, att om du själv söker Gud  och beder till den Allsmäktige om misskund,
Såfremt du er ren og oprigtig, ja, da vil han våge over dig, genrejse din Retfærds Bolig;
 då, om du är ren och rättsinnig,  ja, då skall han vakna upp till din räddning  och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
din fordums Lykke vil synes ringe, såre stor skal din Fremtid blive.
 och så skall din första tid synas ringa,  då nu din sista tid har blivit så stor.
Thi spørg dog den befarne Slægt, læg Mærke til Fædrenes Granskning!
 Ty fråga framfarna släkten,  och akta på vad fäderna hava utrönt
Vi er fra i Går, og intet ved vi, en Skygge er vore Dage på Jord.
 -- vi själva äro ju från i går och veta intet,  en skugga äro våra dagar på jorden;
Mon ej de kan lære dig, sige dig det og give dig Svar af Hjertet:
 men de skola undervisa dig och säga dig det,  ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Vokser der Siv, hvor der ikke er Sump, gror Nilgræs frem, hvor der ikke er Vand?
 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank,  eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Endnu i Grøde, uden at høstes, visner det før alt andet Græs.
 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd,  måste den då vissna, före allt annat gräs.
Så går det enhver, der glemmer Gud, en vanhelliges Håb slår fejl:
 Så går det alla som förgäta Gud;  den gudlöses hopp måste varda om intet.
som Sommerspind er hans Tilflugt, hans Tillid er Spindelvæv;
 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig  och hans förtröstan lik spindelns väv.
han støtter sig til sit Hus, det falder, han klynger sig til det, ej står det fast.
 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd;  han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
I Solskinnet vokser han frodigt, hans Ranker breder sig Haven over,
 Lik en frodig planta växer han i solens sken,  ut över lustgården sträcka sig hans skott;
i Stendynger fletter hans Rødder sig ind, han hager sig fast mellem Sten;
 kring stenröset slingra sig hans rötter,  mellan stenarna bryter han sig fram.
men rives han bort fra sit Sted, fornægter det ham: "Jeg har ikke set dig!"
 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats,  då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Se, det er Glæden, han har af sin Vej, og af Jorden fremspirer en anden!
 Ja, så går det med hans levnads fröjd,  och ur mullen få andra växa upp.»
Se, Gud agter ej den uskyldige ringe, han holder ej fast ved de ondes Hånd.
 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig,  han håller ej heller de onda vid handen.
End skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Jubel;
 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje  och dina läppar med jubel.
dine Avindsmænd skal klædes i Skam og gudløses Telt ej findes mer!
 De som hata dig varda då höljda med skam,  och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.