Job 16

Så tog Job til Orde og svarede:

Därefter tog Job till orda och sade:

"Nok har jeg hørt af sligt, besværlige Trøstere er I til Hobe!

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

Får Mundsvejret aldrig Ende? Hvad ægged dig dog til at svare?

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

Også jeg kunde tale som I, hvis I kun var i mit Sted, føje mine Ord imod jer og ryste på Hovedet ad jer,

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

styrke jer med min Mund, ej spare på ynksomme Ord!

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

Taler jeg, mildnes min Smerte ikke og om jeg tier, hvad Lindring får jeg?

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Dog nu har han udtømt min Kraft, du bar ødelagt hele min Kreds;

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

at du greb mig, gælder som Vidnesbyrd mod mig, min Magerhed vidner imod mig.

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

Hans Vrede river og slider i mig, han skærer Tænder imod mig. Fjenderne hvæsser Blikket imod mig,

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

de opspiler Gabet imod mig, slår mig med Hån på Kind og flokkes til Hobe omkring mig;

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

Gud gav mig hen i Niddingers Vold, i gudløses Hænder kasted han mig.

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Jeg leved i Fred, så knuste han mig, han greb mig i Nakken og sønderslog mig; han stilled mig op som Skive,

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

hans Pile flyver omkring mig, han borer i Nyrerne uden Skånsel, udgyder min Galde på Jorden;

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

Revne på Revne slår han mig, stormer som Kriger imod mig.

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

Over min Hud har jeg syet Sæk og boret mit Horn i Støvel;

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

mit Ansigt er rødt af Gråd, mine Øjenlåg hyllet i Mørke,

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

skønt der ikke er Vold i min Hånd, og skønt min Bøn er ren!

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

Dølg ikke, Jord, mit Blod, mit Skrig komme ikke til Hvile!

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Alt nu er mit Vidne i Himlen, min Talsmand er i det høje;

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

gid min Ven lod sig finde! Mit Øje vender sig med Tårer til Gud,

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

at han skifter Ret mellem Manden og Gud, mellem Mennesket og hans Ven!

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

Thi talte er de kommende År, jeg skal ud på en Færd, jeg ej vender hjem fra.

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.