Job 32

Тогава тези трима мъже престанаха да отговарят на Йов, защото той беше праведен в собствените си очи.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
Тогава пламна гневът на вузеца Елиу, сина на Варахиил, от рода на Рам. Гневът му пламна против Йов, защото оправдаваше себе си повече от Бога.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
Гневът му пламна и против тримата му приятели, защото, без да намерят отговор, бяха осъдили Йов.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
А Елиу беше чакал Йов да говори, защото те бяха по-стари от него на дни.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
И когато Елиу видя, че в устата на тримата мъже нямаше отговор, гневът му пламна.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
И вузецът Елиу, синът на Варахиил, заговори и каза: Аз съм млад на дни, а вие сте стари, затова се посвених — не смеех да явя, каквото зная.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.
Аз казах: Нека дните да говорят и многото години на мъдрост да учат.
 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»
Но в човека има дух и дъхът на Всемогъщия му дава разум.
 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
Не винаги големите са мъдри и старите разбират правосъдие.
 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
Затова казвам: Слушайте ме, и аз ще изявя, каквото зная.
 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.
Ето, аз чаках да говорите вие, слушах разсъжденията ви, докато търсехте думи.
 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.
Слушах ви много внимателно, и ето, никой от вас не обори Йов, нито отговори на думите му.
 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
Само да не кажете: Намерихме мъдрост! Бог ще го изобличи, а не човек.
 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
Но той към мен не е отправил думи и аз няма да му отговоря с вашите речи.
 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
Те са смаяни и не отговарят вече, убягнаха им думите.
 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.
А аз да чакам ли, понеже не говорят, понеже спряха и не отговарят вече?
 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!
И аз, от своя страна, ще отговоря; и аз ще изявя, каквото зная,
 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.
защото съм изпълнен с думи, духът ми вътре в мен ме принуждава.
 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
Ето, вътрешността ми е като неотворено вино, ще се пръсне като нови мехове.
 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
Ще проговоря, за да си отдъхна, ще отворя устните си и ще отговоря.
 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.
Само да не бъда към никого пристрастен и човек да не лаская —
 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
защото не зная да лаская, иначе Създателят ми скоро би ме махнал.
 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!