Job 12

Eyüp şöyle yanıtladı:

Därefter tog Job till orda och sade:

“Kendinizi bir şey sandığınız belli, Ama bilgelik de sizinle birlikte ölecek!

 Ja, visst ären I det rätta folket,  och med eder kommer visheten att dö ut!

Sizin kadar benim de aklım var, Sizden aşağı kalmam. Kim bilmez bunları?

 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I,  icke står jag tillbaka för eder;  ty vem är den som ej begriper slikt?

“Gülünç oldum dostlarıma, Ben ki, Tanrı’ya yakarırdım, yanıtlardı beni. Doğru ve kusursuz adam gülünç oldu.

 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän,  jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud;  man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Kaygısızlar felaketi küçümser, Ayağı kayanı umursamaz.

 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker;  förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Soyguncuların çadırlarında rahatlık var, Tanrı’yı gazaba getirenler güvenlik içinde, Tanrı’ya değil, kendi bileklerine güveniyorlar.

 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid,  och trygghet få sådana som trotsa Gud,  de som hava sin gud i sin hand.

“Ama şimdi sor hayvanlara, sana öğretsinler, Gökte uçan kuşlara sor, sana anlatsınlar,

 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig,  och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Toprağa söyle, sana öğretsin, Denizdeki balıklara sor, sana bilgi versinler.

 eller tala till jorden, hon må undervisa dig,  fiskarna i havet må giva dig besked.

Hangisi bilmez Bunu RAB’bin yaptığını?

 Vem kan icke lära genom allt detta  att det är HERRENS hand som har gjort det?

Her yaratığın canı, Bütün insanlığın soluğu O’nun elindedir.

 I hans han är ju allt levandes själ  och alla mänskliga varelsers anda.

Damağın yemeği tattığı gibi Kulak da sözleri denemez mi?

 Skall icke öra pröva orden,  likasom munnen prövar matens smak?

Bilgelik yaşlılarda, Akıl uzun yaşamdadır.

 Vishet tillkommer ju de gamle  och förstånd dem som länge hava levat.

“Bilgelik ve güç Tanrı’ya özgüdür, O’ndadır öğüt ve akıl.

 Hos Honom finnes vishet och makt,  hos honom råd och förstånd.

O’nun yıktığı onarılamaz, O’nun hapsettiği kişi özgür olamaz.

 Se, vad han river ned, det bygges ej upp;  för den han iar inne kan ingen upplåta.

Suları tutarsa, kuraklık olur, Salıverirse dünyayı sel götürür.

 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt,  han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Güç ve zafer O’na aittir, Aldanan da aldatan da O’nundur.

 Hos honom är kraft och klokhet,  den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Danışmanları çaresiz kılar, Yargıçları çıldırtır.

 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt,  och domare gör han till dårar.

Kralların bağladığı bağı çözer, Bellerine kuşak bağlar.

 Han upplöser konungars välde  och sätter fångbälte om deras höfter.

Kâhinleri çaresiz kılar, Koltuklarında yıllananları devirir.

 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt,  och de säkrast rotade kommer han på fall.

Güvenilir danışmanları susturur, Yaşlıların aklını alır.

 Välbetrodda män berövar han målet  och avhänder de äldste deras insikt.

[] Rezalet saçar soylular üzerine, Güçlülerin kuşağını gevşetir.

 Han utgjuter förakt över furstar  och lossar de starkes gördel.

Karanlıkların derin sırlarını açar, Ölüm gölgesini aydınlığa çıkarır.

 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker,  dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Ulusları büyütür, ulusları yok eder, Ulusları genişletir, ulusları sürgün eder.

 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem;  han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Dünya önderlerinin aklını başından alır, Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırır onları.

 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet,  han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Karanlıkta el yordamıyla yürür, ışık yüzü görmezler; Sarhoş gibi dolaştırır onları.

 De famla i mörkret och hava intet ljus,  han kommer dem att ragla såsom druckna.