Job 11

Naamalı Sofar şöyle yanıtladı:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

“Bunca söz yanıtsız mı kalsın? Çok konuşan haklı mı sayılsın?

 Skall sådant ordflöde bliva utan svar  och en så stortalig man få rätt?

Saçmalıkların karşısında sussun mu insanlar? Sen alay edince kimse seni utandırmasın mı?

 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad,  så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Tanrı’ya, ‘İnancım arıdır’ diyorsun, ‘Senin gözünde temizim.’

 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt,  och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Ama keşke Tanrı konuşsa, Sana karşı ağzını açsa da,

 Nej, om allenast Gud ville tala  och upplåta sina läppar till att svara dig,

Bilgeliğin sırlarını bildirse! Çünkü bilgelik çok yönlüdür. Bil ki, Tanrı günahlarından bazılarını unuttu bile.

 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter,  huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått,  då insåge du att Gud, dig till förmån,  har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

“Tanrı’nın derin sırlarını anlayabilir misin? Her Şeye Gücü Yeten’in sınırlarına ulaşabilir misin?

 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet  eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

Onlar gökler kadar yüksektir, ne yapabilirsin? Ölüler diyarından derindir, nasıl anlayabilirsin?

 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra?  djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

Ölçüleri yeryüzünden uzun, Denizden geniştir.

 Dess längd sträcker sig vidare än jorden,  och i bredd överträffar den havet.

“Gelip seni hapsetse, mahkemeye çağırsa, Kim O’na engel olabilir?

 När han vill fara fram och ia någon inne  eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

Çünkü O yalancıları tanır, Kötülüğü görür de dikkate almaz mı?

 Han är ju den som känner lögnens män,  fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Ne zaman yaban eşeği insan doğurursa, Aptal da o zaman sağduyulu olur.

 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,  som en vildåsnefåle kan födas till människa.

“O’na yüreğini adar, Ellerini açarsan,

 Om du nu rätt bereder ditt hjärta  och uträcker dina händer till honom,

İşlediğin günahı kendinden uzaklaştırır, Çadırında haksızlığa yer vermezsen,

 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand  och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

Utanmadan başını kaldırır, Sağlam ve korkusuz olabilirsin.

 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,  du står fast och har intet att frukta.

Sıkıntılarını unutur, Akıp gitmiş sular gibi anarsın onları.

 Ja, då skall du förgäta din olycka,  blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

Yaşamın öğlen güneşinden daha parlak olur, Karanlık sabaha döner.

 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;  och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

Güven duyarsın, çünkü umudun olur, Çevrene bakıp güvenlik içinde yatarsın.

 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;  du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Uzanırsın, korkutan olmaz, Birçokları senden lütuf diler.

 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,  och många skola söka din ynnest.

Ama kötülerin gözlerinin feri sönecek, Kaçacak yer bulamayacaklar, Tek umutları son soluklarını vermek olacak.”

 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;  ingen tillflykt skall mer finnas för dem,  och deras hopp skall vara att få giva upp andan.