Psalms 35

Av David.  Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig;      strid mot dem som strida mot mig.
Давидів. Судися, о Господи, з тими, хто судиться зо мною воюй з тими, хто зо мною воює,
 Fatta sköld och skärm,      och stå upp till min hjälp;
візьми малого й великого щита, і встань мені на допомогу!
 drag fram spjutet, och ia vägen      för mina förföljare.  Säg till min själ:      »Jag är din frälsning.»
Дістань списа, і дорогу замкни моїм напасникам, скажи до моєї душі: Я спасіння твоє!
 Må de komma på skam och blygas,      som stå efter mitt liv;  må de vika tillbaka och varda utskämda,      som hava ont i sinnet mot mig.
Нехай засоромляться й будуть поганьблені ті, хто чатує на душу мою; хай відступлять назад і нехай посоромляться ті, хто лихо мені замишляє.
 Må de bliva såsom agnar för vinden,      och HERRENS ängel drive dem bort.
Бодай вони стали, немов та полова на вітрі, і Ангол Господній нехай їх жене;
 Deras väg blive mörk och slipprig,      och HERRENS ängel drive dem bort.
нехай буде дорога їхна темна й сковзька, і Ангол Господній нехай їх жене,
 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett      sin nätgrop för mig,  utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
бо вони безпричинно тенета свої розставляють на мене, яму копають безвинно на душу мою!
 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,  det nät han har utlagt må fånga honom;  ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Нехай нагла загибіль, якої не знає, на нього спаде, і сітка його, яку він наставив, хай зловить його у нагле нещастя, бодай він до нього упав!
 Men min själ skall fröjda sig i HERREN      och vara glad över hans frälsning.
А душа моя в Господі буде радіти, звеселиться Його допомогою!
 Alla ben i min kropp skola säga:      »HERRE, vem är dig lik,  du som räddar den betryckte      från den som är honom för stark,  den betryckte och fattige      ifrån den som plundrar honom?»
Скажуть усі мої кості: Господи, хто подібний до Тебе? Ти рятуєш убогого від сильнішого над нього, покірного та бідаря від його дерія.
 Orättfärdiga vittnen träda fram;  de utfråga mig om det jag icke vet.
Свідки встають неправдиві, чого я не знав питають мене,
 De löna mig med ont för gott;  övergiven är min själ.
віддають мені злом за добро, осирочують душу мою!
 Jag åter bar sorgdräkt,      när de voro sjuka,  jag späkte min själ med fasta,  jag bad med nedsänkt huvud;
А я, як вони хворували були, зодягався в верету, душу свою мучив постом, молитва ж моя поверталась на лоно моє...
 såsom gällde det min vän, min broder,      så skickade jag mig;  lik den som sörjer sin moder gick jag      sorgklädd och lutande.
Як приятель, буцім то брат він для мене, так я ходив, ніби був я в жалобі по матері, був я засмучений, схилений...
 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;  ja, eländiga människor, som jag icke känner,      rota sig samman mot mig,      de smäda mig utan uppehåll.
А вони, як упав я, радіють та сходяться, напасники проти мене збираються, я ж не знаю про те; кричать, і не вмовкають,
 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,      bita ihop tänderna mot mig.
з дармоїдами та пересмішниками скрегочуть на мене своїми зубами...
 Herre, huru länge skall du se härpå?  Ryck min själ undan det fördärv de bereda,  och mitt liv undan lejonen.
Господи, чи довго Ти будеш дивитись на це? Відверни мою душу від їхніх зубів, від отих левчуків одиначку мою!
 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,  och bland mycket folk skall jag lova dig.
Я буду Тебе прославляти на зборах великих, буду Тебе вихваляти в численнім народі!
 Låt icke dem få glädja sig över mig,      som utan skäl äro mina fiender;  låt icke dem som utan sak hata mig      få blinka med ögonen.
Нехай з мене не тішаться ті, хто ворогує на мене безвинно, нехай ті не моргають очима, хто мене без причини ненавидить,
 Ty det är icke frid som de tala;  nej, svekets ord tänka de ut      mot de stilla i landet.
бо говорять вони не про мир, але на спокійних у краї облудні слова вимишляють,
 De ia upp munnen mot mig;  de säga: »Rätt så, rätt så,      nu se vi det med egna ögon!»
свої уста на мене вони розкривають, говорять: Ага, ага! Наші очі це бачили!
 Du, HERRE, ser det; tig icke.  Herre, var icke långt ifrån mig.
Ти бачив це, Господи, не помовчи ж, Господи, не віддаляйся від мене!
 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,  för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Устань, і збудися на суд мій, Боже мій і Господи мій, на суперечку мою,
 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,      HERRE, min Gud,  och låt dem icke få glädja sig över mig.
розсуди Ти мене до Своїй справедливості, Господи, Боже мій, і нехай через мене не тішаться,
 Låt dem icke säga i sina hjärtan:      »Rätt så, det gick såsom vi ville!»  Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
нехай не говорять у серці своїм: Ага, його маємо ми, хай не кажуть вони: Ми його проковтнули...
 Må alla komma på skam och blygas,      som glädja sig över min ofärd.  Med skam och blygd må de varda klädda,      som förhäva sig över mig.
Нехай посоромляться та застидаються разом, хто з мого нещастя радіє, бодай вбрались у сором та в ганьбу, хто рота свого розкриває на мене!
 Men må de jubla och glädja sig,      som unna mig min rätt,  och må de alltid kunna säga:      »Lovad vare HERREN,  han som unnar sin tjänare gott!»
Хай співають та звеселяються ті, хто бажає мені правоти, і нехай кажуть завжди: Хай буде великий Господь, що миру бажає Своєму рабові!
 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet      och hela dagen ditt lov.
А язик мій звіщатиме правду Твою, славу Твою кожен день!