Job 12

Därefter tog Job till orda och sade:

Eyüp şöyle yanıtladı:

 Ja, visst ären I det rätta folket,  och med eder kommer visheten att dö ut!

“Kendinizi bir şey sandığınız belli, Ama bilgelik de sizinle birlikte ölecek!

 Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I,  icke står jag tillbaka för eder;  ty vem är den som ej begriper slikt?

Sizin kadar benim de aklım var, Sizden aşağı kalmam. Kim bilmez bunları?

 Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän,  jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud;  man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

“Gülünç oldum dostlarıma, Ben ki, Tanrı’ya yakarırdım, yanıtlardı beni. Doğru ve kusursuz adam gülünç oldu.

 Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker;  förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Kaygısızlar felaketi küçümser, Ayağı kayanı umursamaz.

 Men förhärjares hyddor åtnjuta frid,  och trygghet få sådana som trotsa Gud,  de som hava sin gud i sin hand.

Soyguncuların çadırlarında rahatlık var, Tanrı’yı gazaba getirenler güvenlik içinde, Tanrı’ya değil, kendi bileklerine güveniyorlar.

 Men fråga du boskapen, den må undervisa dig,  och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

“Ama şimdi sor hayvanlara, sana öğretsinler, Gökte uçan kuşlara sor, sana anlatsınlar,

 eller tala till jorden, hon må undervisa dig,  fiskarna i havet må giva dig besked.

Toprağa söyle, sana öğretsin, Denizdeki balıklara sor, sana bilgi versinler.

 Vem kan icke lära genom allt detta  att det är HERRENS hand som har gjort det?

Hangisi bilmez Bunu RAB’bin yaptığını?

 I hans han är ju allt levandes själ  och alla mänskliga varelsers anda.

Her yaratığın canı, Bütün insanlığın soluğu O’nun elindedir.

 Skall icke öra pröva orden,  likasom munnen prövar matens smak?

Damağın yemeği tattığı gibi Kulak da sözleri denemez mi?

 Vishet tillkommer ju de gamle  och förstånd dem som länge hava levat.

Bilgelik yaşlılarda, Akıl uzun yaşamdadır.

 Hos Honom finnes vishet och makt,  hos honom råd och förstånd.

“Bilgelik ve güç Tanrı’ya özgüdür, O’ndadır öğüt ve akıl.

 Se, vad han river ned, det bygges ej upp;  för den han iar inne kan ingen upplåta.

O’nun yıktığı onarılamaz, O’nun hapsettiği kişi özgür olamaz.

 Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt,  han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Suları tutarsa, kuraklık olur, Salıverirse dünyayı sel götürür.

 Hos honom är kraft och klokhet,  den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Güç ve zafer O’na aittir, Aldanan da aldatan da O’nundur.

 Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt,  och domare gör han till dårar.

Danışmanları çaresiz kılar, Yargıçları çıldırtır.

 Han upplöser konungars välde  och sätter fångbälte om deras höfter.

Kralların bağladığı bağı çözer, Bellerine kuşak bağlar.

 Präster utblottar han, han för dem i landsflykt,  och de säkrast rotade kommer han på fall.

Kâhinleri çaresiz kılar, Koltuklarında yıllananları devirir.

 Välbetrodda män berövar han målet  och avhänder de äldste deras insikt.

Güvenilir danışmanları susturur, Yaşlıların aklını alır.

 Han utgjuter förakt över furstar  och lossar de starkes gördel.

[] Rezalet saçar soylular üzerine, Güçlülerin kuşağını gevşetir.

 Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker,  dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Karanlıkların derin sırlarını açar, Ölüm gölgesini aydınlığa çıkarır.

 Han låter folkslag växa till -- och förgör dem;  han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Ulusları büyütür, ulusları yok eder, Ulusları genişletir, ulusları sürgün eder.

 Stamhövdingar i landet berövar han förståndet,  han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Dünya önderlerinin aklını başından alır, Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırır onları.

 De famla i mörkret och hava intet ljus,  han kommer dem att ragla såsom druckna.

Karanlıkta el yordamıyla yürür, ışık yüzü görmezler; Sarhoş gibi dolaştırır onları.