Job 11

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Naamalı Sofar şöyle yanıtladı:

 Skall sådant ordflöde bliva utan svar  och en så stortalig man få rätt?

“Bunca söz yanıtsız mı kalsın? Çok konuşan haklı mı sayılsın?

 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad,  så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Saçmalıkların karşısında sussun mu insanlar? Sen alay edince kimse seni utandırmasın mı?

 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt,  och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Tanrı’ya, ‘İnancım arıdır’ diyorsun, ‘Senin gözünde temizim.’

 Nej, om allenast Gud ville tala  och upplåta sina läppar till att svara dig,

Ama keşke Tanrı konuşsa, Sana karşı ağzını açsa da,

 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter,  huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått,  då insåge du att Gud, dig till förmån,  har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Bilgeliğin sırlarını bildirse! Çünkü bilgelik çok yönlüdür. Bil ki, Tanrı günahlarından bazılarını unuttu bile.

 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet  eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

“Tanrı’nın derin sırlarını anlayabilir misin? Her Şeye Gücü Yeten’in sınırlarına ulaşabilir misin?

 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra?  djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

Onlar gökler kadar yüksektir, ne yapabilirsin? Ölüler diyarından derindir, nasıl anlayabilirsin?

 Dess längd sträcker sig vidare än jorden,  och i bredd överträffar den havet.

Ölçüleri yeryüzünden uzun, Denizden geniştir.

 När han vill fara fram och ia någon inne  eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

“Gelip seni hapsetse, mahkemeye çağırsa, Kim O’na engel olabilir?

 Han är ju den som känner lögnens män,  fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Çünkü O yalancıları tanır, Kötülüğü görür de dikkate almaz mı?

 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,  som en vildåsnefåle kan födas till människa.

Ne zaman yaban eşeği insan doğurursa, Aptal da o zaman sağduyulu olur.

 Om du nu rätt bereder ditt hjärta  och uträcker dina händer till honom,

“O’na yüreğini adar, Ellerini açarsan,

 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand  och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

İşlediğin günahı kendinden uzaklaştırır, Çadırında haksızlığa yer vermezsen,

 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,  du står fast och har intet att frukta.

Utanmadan başını kaldırır, Sağlam ve korkusuz olabilirsin.

 Ja, då skall du förgäta din olycka,  blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

Sıkıntılarını unutur, Akıp gitmiş sular gibi anarsın onları.

 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;  och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

Yaşamın öğlen güneşinden daha parlak olur, Karanlık sabaha döner.

 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;  du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Güven duyarsın, çünkü umudun olur, Çevrene bakıp güvenlik içinde yatarsın.

 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,  och många skola söka din ynnest.

Uzanırsın, korkutan olmaz, Birçokları senden lütuf diler.

 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;  ingen tillflykt skall mer finnas för dem,  och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

Ama kötülerin gözlerinin feri sönecek, Kaçacak yer bulamayacaklar, Tek umutları son soluklarını vermek olacak.”