Job 23

Därefter tog Job till orda och sade:

Y RESPONDIÓ Job, y dijo:

 Också i dag vill min klaga göra uppror.  Min hand kännes matt för min suckans skull.

Hoy también hablaré con amargura; Que es más grave mi llaga que mi gemido.

 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,  huru jag kunde komma dit där han bor!

¡Quién me diera el saber dónde hallar á Dios! Yo iría hasta su silla.

 Jag skulle då lägga fram för honom min sak  och fylla min mun med bevis.

Ordenaría juicio delante de él, Y henchiría mi boca de argumentos.

 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig,  och förnimma vad han skulle säga till mig.

Yo sabría lo que él me respondería, Y entendería lo que me dijese.

 Icke med övermakt finge han bekämpa mig,  nej, han borde allenast lyssna till mig.

¿Pleitearía conmigo con grandeza de fuerza? No: antes él la pondría en mí.

 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man,  ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Allí el justo razonaría con él: Y escaparía para siempre de mi juez.

 Men går jag mot öster, så är han icke där;  går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

He aquí yo iré al oriente, y no lo hallaré; Y al occidente, y no lo percibiré:

 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke;  döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Si al norte él obrare, yo no lo veré; Al mediodía se esconderá, y no lo veré.

 Han vet ju vilken väg jag har vandrat;  han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Mas él conoció mi camino: Probaráme, y saldré como oro.

 Vid hans spår har min for hållit fast,  hans väg har jag följt, utan att vika av.

Mis pies tomaron su rastro; Guardé su camino, y no me aparté.

 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg;  mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Del mandamiento de sus labios nunca me separé; Guardé las palabras de su boca más que mi comida.

 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom?  Vad honom lyster, det gör han ock.

Empero si él se determina en una cosa, ¿quién lo apartará? Su alma deseó, é hizo.

 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del,  och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Él pues acabará lo que ha determinado de mí: Y muchas cosas como éstas hay en él.

 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte;  när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Por lo cual yo me espanto en su presencia: Consideraré, y temerélo.

 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt,  den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Dios ha enervado mi corazón, Y hame turbado el Omnipotente.

 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom,  dödsnatten undanhöll han mig.

¿Por qué no fuí yo cortado delante de las tinieblas, Y cubrió con oscuridad mi rostro?