Job 26

Därefter tog Job till orda och sade:
Então Jó respondeu:
 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
Como tens ajudado ao que não tem força e sustentado o braço que não tem vigor!
 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
Como tens aconselhado ao que não tem sabedoria, e plenamente tens revelado o verdadeiro conhecimento!
 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?
Para quem proferiste palavras? E de quem é o espírito que saiu de ti?
 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.
Os mortos tremem debaixo das águas, com os que ali habitam.
 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.
O sepulcro está nu perante Deus, e não há coberta para a destruição.
 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.
Ele estende o norte sobre o vazio; suspende a terra sobre o nada.
 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.
Prende as águas em suas densas nuvens, e a nuvem não se rasga debaixo delas.
 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.
Encobre a face do seu trono, e sobre ele estende a sua nuvem.
 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.
Marcou um limite circular sobre a superfície das águas, onde a luz e as trevas se confinam.
 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.
As colunas do céu tremem, e se espantam da sua ameaça.
 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
Com o seu poder fez sossegar o mar, e com o seu entendimento abateu a Raabe.
 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.
Pelo seu sopro ornou o céu; a sua mão traspassou a serpente veloz.
 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
Eis que essas coisas são apenas as orlas dos seus caminhos; e quão pequeno é o sussurro que dele, ouvimos! Mas o trovão do seu poder, quem o poderá entender?