Job 10

 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.

Tendo tédio à minha vida; darei livre curso à minha queixa, falarei na amargura da minha alma:

 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Direi a Deus: Não me condenes; faze-me saber por que contendes comigo.

 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Tens prazer em oprimir, em desprezar a obra das tuas mãos e favorecer o desígnio dos ímpios?

 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?

Tens tu olhos de carne? Ou vês tu como vê o homem?

 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,

São os teus dias como os dias do homem? Ou são os teus anos como os anos de um homem,

 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,

para te informares da minha iniquidade, e averiguares o meu pecado,

 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

ainda que tu sabes que eu não sou ímpio, e que não há ninguém que possa livrar-me da tua mão?

 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

As tuas mãos me fizeram e me deram forma; e te voltas agora para me consumir?

 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!

Lembra-te, pois, de que do barro me formaste; e queres fazer-me tornar ao pó?

 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.

Não me vazaste como leite, e não me coalhaste como queijo?

 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.

De pele e carne me vestiste, e de ossos e nervos me teceste.

 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.

Vida e misericórdia me tens concedido, e a tua providência me tem conservado o espírito.

 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:

Contudo ocultaste estas coisas no teu coração; bem sei que isso foi o teu desígnio.

 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.

Se eu pecar, tu me observas, e da minha iniquidade não me absolverás.

 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Se for ímpio, ai de mim! Se for justo, não poderei levantar a minha cabeça, estando farto de ignomínia, e de contemplar a minha miséria.

 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Se a minha cabeça se exaltar, tu me caças como a um leão feroz; e de novo fazes maravilhas contra mim.

 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Tu renovas contra mim as tuas testemunhas, e multiplicas contra mim a tua ira; reveses e combate estão comigo.

 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Por que, pois, me tiraste da madre? Ah! Se então tivera expirado, e olhos nenhuns me vissem!

 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Então fora como se nunca houvera sido; e da madre teria sido levado para a sepultura.

 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Não são poucos os meus dias? Cessa, pois, e deixa-me, para que por um pouco eu tome alento;

 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,

antes que me vá para o lugar de que não voltarei, para a terra da escuridão e das densas trevas,

 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

terra escuríssima, como a própria escuridão, terra da sombra trevosa e do caos, e onde a própria luz é como a escuridão.