Psalms 35

Av David.  Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig;      strid mot dem som strida mot mig.

Di Davide. O Eterno, contendi con quelli che contendono meco, combatti con quelli che combattono meco.

 Fatta sköld och skärm,      och stå upp till min hjälp;

Prendi lo scudo e la targa e lèvati in mio aiuto.

 drag fram spjutet, och ia vägen      för mina förföljare.  Säg till min själ:      »Jag är din frälsning.»

Tira fuori la lancia e chiudi il passo ai miei persecutori; di’ all’anima mia: Io son la tua salvezza.

 Må de komma på skam och blygas,      som stå efter mitt liv;  må de vika tillbaka och varda utskämda,      som hava ont i sinnet mot mig.

Sian confusi e svergognati quelli che cercano l’anima mia; voltin le spalle e arrossiscano quei che macchinano la mia rovina.

 Må de bliva såsom agnar för vinden,      och HERRENS ängel drive dem bort.

Sian come pula al vento e l’angelo dell’Eterno li scacci.

 Deras väg blive mörk och slipprig,      och HERRENS ängel drive dem bort.

Sia la via loro tenebrosa e sdrucciolevole, e l’insegua l’angelo dell’Eterno.

 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett      sin nätgrop för mig,  utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Poiché, senza cagione, m’hanno teso di nascosto la loro rete, senza cagione hanno scavato una fossa per togliermi la vita.

 Fördärv komme över den mannen oförtänkt,  det nät han har utlagt må fånga honom;  ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Li colga una ruina improvvisa e sian presi nella rete ch’essi stessi hanno nascosta; scendano nella rovina apparecchiata per me.

 Men min själ skall fröjda sig i HERREN      och vara glad över hans frälsning.

Allora l’anima mia festeggerà nell’Eterno, e si rallegrerà nella sua salvezza.

 Alla ben i min kropp skola säga:      »HERRE, vem är dig lik,  du som räddar den betryckte      från den som är honom för stark,  den betryckte och fattige      ifrån den som plundrar honom?»

Tutte le mie ossa diranno: O Eterno, chi è pari a te che liberi il misero da chi è più forte di lui, il misero e il bisognoso da chi lo spoglia?

 Orättfärdiga vittnen träda fram;  de utfråga mig om det jag icke vet.

Iniqui testimoni si levano; mi domandano cose delle quali non so nulla.

 De löna mig med ont för gott;  övergiven är min själ.

Mi rendono male per bene; derelitta è l’anima mia.

 Jag åter bar sorgdräkt,      när de voro sjuka,  jag späkte min själ med fasta,  jag bad med nedsänkt huvud;

Eppure io, quand’eran malati, vestivo il cilicio, affliggevo l’anima mia col digiuno, e pregavo col capo curvo sul seno…

 såsom gällde det min vän, min broder,      så skickade jag mig;  lik den som sörjer sin moder gick jag      sorgklädd och lutande.

Camminavo triste come per la perdita d’un amico, d’un fratello, andavo chino, abbrunato, come uno che pianga sua madre.

 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman;  ja, eländiga människor, som jag icke känner,      rota sig samman mot mig,      de smäda mig utan uppehåll.

Ma, quand’io vacillo, essi si rallegrano, s’adunano assieme; s’aduna contro di me gente abietta che io non conosco; mi lacerano senza posa.

 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd,      bita ihop tänderna mot mig.

Come profani buffoni da mensa, digrignano i denti contro di me.

 Herre, huru länge skall du se härpå?  Ryck min själ undan det fördärv de bereda,  och mitt liv undan lejonen.

O Signore, fino a quando vedrai tu questo? Ritrai l’anima mia dalle loro ruine, l’unica mia, di fra i leoncelli.

 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen,  och bland mycket folk skall jag lova dig.

Io ti celebrerò nella grande assemblea, ti loderò in mezzo a gran popolo.

 Låt icke dem få glädja sig över mig,      som utan skäl äro mina fiender;  låt icke dem som utan sak hata mig      få blinka med ögonen.

Non si rallegrino di me quelli che a torto mi sono nemici, né ammicchino con l’occhio quelli che m’odian senza cagione.

 Ty det är icke frid som de tala;  nej, svekets ord tänka de ut      mot de stilla i landet.

Poiché non parlan di pace, anzi macchinan frodi contro la gente pacifica del paese.

 De ia upp munnen mot mig;  de säga: »Rätt så, rätt så,      nu se vi det med egna ögon!»

Apron larga la bocca contro me e dicono: Ah, ah! l’occhio nostro l’ha visto.

 Du, HERRE, ser det; tig icke.  Herre, var icke långt ifrån mig.

Anche tu hai visto, o Eterno; non tacere! O Signore, non allontanarti da me.

 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt,  för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Risvegliati, destati, per farmi ragione, o mio Dio, mio Signore, per difender la mia causa.

 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet,      HERRE, min Gud,  och låt dem icke få glädja sig över mig.

Giudicami secondo la tua giustizia o Eterno, Iddio mio, e fa’ ch’essi non si rallegrino su me;

 Låt dem icke säga i sina hjärtan:      »Rätt så, det gick såsom vi ville!»  Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

che non dicano in cuor loro: Ah, ecco il nostro desiderio! che non dicano: L’abbiamo inghiottito.

 Må alla komma på skam och blygas,      som glädja sig över min ofärd.  Med skam och blygd må de varda klädda,      som förhäva sig över mig.

Siano tutti insieme svergognati e confusi quelli che si rallegrano del mio male; sian rivestiti d’onta e di vituperio quelli che si levano superbi contro di me.

 Men må de jubla och glädja sig,      som unna mig min rätt,  och må de alltid kunna säga:      »Lovad vare HERREN,  han som unnar sin tjänare gott!»

Cantino e si rallegrino quelli che si compiacciono della mia giustizia, e dican del continuo: Magnificato sia l’Eterno che vuole la pace del suo servitore!

 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet      och hela dagen ditt lov.

E la mia lingua parlerà della tua giustizia, e dirà del continuo la tua lode.