Job 16

Därefter tog Job till orda och sade:

Så tog Job til Orde og svarede:

 Över nog har jag fått höra av sådant;  usla tröstare ären I alla.

"Nok har jeg hørt af sligt, besværlige Trøstere er I til Hobe!

 Är det nu slut på detta tal i vädret,  eller eggar dig ännu något till gensvar?

Får Mundsvejret aldrig Ende? Hvad ægged dig dog til at svare?

 Jag kunde väl ock tala, jag såsom I;  ja, jag ville att I voren i mitt ställe!  Då kunde jag hopsätta ord mot eder  och skaka mot eder mitt huvud till hån.

Også jeg kunde tale som I, hvis I kun var i mit Sted, føje mine Ord imod jer og ryste på Hovedet ad jer,

 Med munnen kunde jag då styrka eder  och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.

styrke jer med min Mund, ej spare på ynksomme Ord!

 Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga;  och tiger jag, icke släpper den mig ändå.

Taler jeg, mildnes min Smerte ikke og om jeg tier, hvad Lindring får jeg?

 Nej, nu har all min kraft blivit tömd;  du har ju förött hela mitt hus.

Dog nu har han udtømt min Kraft, du bar ødelagt hele min Kreds;

 Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd;  min sjukdom får träda upp och tala mot mig.

at du greb mig, gælder som Vidnesbyrd mod mig, min Magerhed vidner imod mig.

 I vrede söndersliter och ansätter man mig,  man biter sina tänder samman emot mig;  ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.

Hans Vrede river og slider i mig, han skærer Tænder imod mig. Fjenderne hvæsser Blikket imod mig,

 Man iar upp munnen mot mig,  smädligt slår man mig på mina kinder;  alla rota sig tillsammans emot mig.

de opspiler Gabet imod mig, slår mig med Hån på Kind og flokkes til Hobe omkring mig;

 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor  och kastar mig i de ogudaktigas händer.

Gud gav mig hen i Niddingers Vold, i gudløses Hænder kasted han mig.

 Jag satt i god ro, då krossade han mig;  han grep mig i nacken och slog mig i smulor.  Han satte mig upp till ett mål för sina skott;

Jeg leved i Fred, så knuste han mig, han greb mig i Nakken og sønderslog mig; han stilled mig op som Skive,

 från alla sidor träffa mig hans pilar,  han genomborrar mina njurar utan förskoning,  min galla gjuter han ut på jorden.

hans Pile flyver omkring mig, han borer i Nyrerne uden Skånsel, udgyder min Galde på Jorden;

 Han bryter ned mig med stöt på stöt,  han stormar emot mig såsom en kämpe.

Revne på Revne slår han mig, stormer som Kriger imod mig.

 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud,  och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,

Over min Hud har jeg syet Sæk og boret mit Horn i Støvel;

 Mitt anlete är glödande rött av gråt,  och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.

mit Ansigt er rødt af Gråd, mine Øjenlåg hyllet i Mørke,

 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer,  och fastän min bön är ren!

skønt der ikke er Vold i min Hånd, og skønt min Bøn er ren!

 Du jord, överskyl icke mitt blod,  och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.

Dølg ikke, Jord, mit Blod, mit Skrig komme ikke til Hvile!

 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,  och i höjden den som skall tala för mig.

Alt nu er mit Vidne i Himlen, min Talsmand er i det høje;

 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje,  därför skådar mitt öga med tårar till Gud,

gid min Ven lod sig finde! Mit Øje vender sig med Tårer til Gud,

 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud  och åt ett människobarn mot dess nästa.

at han skifter Ret mellem Manden og Gud, mellem Mennesket og hans Ven!

 Ty få äro de år som skola upprinna,  innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.

Thi talte er de kommende År, jeg skal ud på en Færd, jeg ej vender hjem fra.