Job 11

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

A odpovídaje Zofar Naamatský, řekl:

 Skall sådant ordflöde bliva utan svar  och en så stortalig man få rätt?

Zdaliž k mnohým slovům nemá odpovědíno býti? Aneb zdali člověk mnohomluvný práv zůstane?

 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad,  så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?

Žváním svým lidi zaměstknáváš, a posmíváš se, aniž jest, kdo by tě zahanbil.

 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt,  och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?

Nebo jsi řekl: Čisté jest učení mé, a čist jsem, ó Bože, před očima tvýma.

 Nej, om allenast Gud ville tala  och upplåta sina läppar till att svara dig,

Ješto, ó kdyby Bůh mluvil, a otevřel rty své proti tobě,

 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter,  huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått,  då insåge du att Gud, dig till förmån,  har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.

Aťby oznámil tajemství moudrosti, že dvakrát většího trestání zasloužil jsi. A věz, že se Bůh zapomněl na tebe pro nepravost tvou.

 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet  eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?

Zdaliž ty stižitelnosti Boží dosáhneš, aneb dokonalost Všemohoucího vystihneš?

 Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra?  djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?

Vyšší jest nebes, což učiníš? Hlubší než peklo, jakž porozumíš?

 Dess längd sträcker sig vidare än jorden,  och i bredd överträffar den havet.

Delší jest míra její než země, a širší než moře.

 När han vill fara fram och ia någon inne  eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?

Bude-li pléniti neb zavírati aneb ssužovati, kdo se na něj bude domlouvati?

 Han är ju den som känner lögnens män,  fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.

Poněvadž zná lidskou marnost, a vidí nepravost, což by tomu rozuměti neměl?

 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd,  som en vildåsnefåle kan födas till människa.

Tak aby muž nesmyslný nabyl rozumu, ačkoli člověk jest jako hřebec z divokého osla zplozený.

 Om du nu rätt bereder ditt hjärta  och uträcker dina händer till honom,

Jestliže ty nastrojíš srdce své, a ruce své k němu vztáhneš;

 om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand  och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,

Byla-li by nepravost v ruce tvé, vzdal ji od sebe, aniž dopouštěj bydliti v staních svých nešlechetnosti:

 ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam,  du står fast och har intet att frukta.

Tedy jistě pozdvihneš tváři své z poškvrny, a budeš nepohnutý, aniž se báti budeš.

 Ja, då skall du förgäta din olycka,  blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.

Nebo se na těžkost zapomeneš, na niž jako na vody, kteréž pominuly, zpomínati budeš.

 Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken;  och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.

K tomu nad poledne jasný nastaneť čas; zatmíš-li se pak, jitru podobný budeš.

 Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp;  du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.

Budeš i mysli doufanlivé, maje naději; stánek roztáhneš, i bezpečně spáti budeš.

 Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig,  och många skola söka din ynnest.

A tak v pokoji budeš, aniž tě kdo předěsí, a mnozí tváři tvé kořiti se budou.

 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta;  ingen tillflykt skall mer finnas för dem,  och deras hopp skall vara att få giva upp andan.

Oči pak bezbožných zkaženy budou, a utíkání jim zhyne; nadto naděje jejich bude jako dchnutí člověka.