Isaiah 32

 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet,  och härskare, som skola härska med rättvisa.

هُوَذَا بِالْعَدْلِ يَمْلِكُ مَلِكٌ، وَرُؤَسَاءُ بِالْحَقِّ يَتَرَأَّسُونَ.

 Var och en av dem skall vara      såsom en tillflykt i stormen,      ett skydd mot störtskuren;  de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark,      såsom skuggan av en väldig klippa      i ett törstigt land.

وَيَكُونُ إِنْسَانٌ كَمَخْبَأٍ مِنَ الرِّيحِ وَسِتَارَةٍ مِنَ السَّيْلِ، كَسَوَاقِي مَاءٍ فِي مَكَانٍ يَابِسٍ، كَظِلِّ صَخْرَةٍ عَظِيمَةٍ فِي أَرْضٍ مُعْيِيَةٍ.

 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade,  och de hörandes öron skola lyssna till.

وَلاَ تَحْسِرُ عُيُونُ النَّاظِرِينَ، وَآذَانُ السَّامِعِينَ تَصْغَى،

 Då skola de lättsinnigas hjärtan      bliva förståndiga och vinna kunskap,  och de stammandes tungor skola tala      flytande och tydligt.

وَقُلُوبُ الْمُتَسَرِّعِينَ تَفْهَمُ عِلْمًا، وَأَلْسِنَةُ الْعَيِيِّينَ تُبَادِرُ إِلَى التَّكَلُّمِ فَصِيحًا.

 Dåren skall då icke mer heta ädling,  ej heller bedragaren kallas herre.

وَلاَ يُدْعَى اللَّئِيمُ بَعْدُ كَرِيمًا، وَلاَ الْمَاكِرُ يُقَالُ لَهُ نَبِيلٌ.

 Ty en dåre talar dårskap,  och hans hjärta reder till fördärv;  så övar han gudlöshet  och talar, vad förvänt är, om HERREN,  så låter han den hungrige svälta  och nekar den törstige en dryck vatten.

لأَنَّ اللَّئِيمَ يَتَكَلَّمُ بِاللُّؤْمِ، وَقَلْبُهُ يَعْمَلُ إِثْمًا لِيَصْنَعَ نِفَاقًا، وَيَتَكَلَّمَ عَلَى الرَّبِّ بِافْتِرَاءٍ، وَيُفْرِغَ نَفْسَ الْجَائِعِ وَيَقْطَعَ شِرْبَ الْعَطْشَانِ.

 Och bedragaren brukar onda vapen,  han tänker ut skändliga anslag  till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord,  fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

وَالْمَاكِرُ آلاَتُهُ رَدِيئَةٌ. هُوَ يَتَآمَرُ بِالْخَبَائِثِ لِيُهْلِكَ الْبَائِسِينَ بِأَقْوَالِ الْكَذِبِ، حَتَّى فِي تَكَلُّمِ الْمِسْكِينِ بِالْحَقِّ.

 Men en ädling tänker ädla tankar  och står fast vid det som ädelt är.

وَأَمَّا الْكَرِيمُ فَبِالْكَرَائِمِ يَتَآمَرُ، وَهُوَ بِالْكَرَائِمِ يَقُومُ.

 I kvinnor, som ären så säkra,  stån upp och hören min röst;  I sorglösa jungfrur,      lyssnen till mitt tal.

أَيَّتُهَا النِّسَاءُ الْمُطْمَئِنَّاتُ، قُمْنَ اسْمَعْنَ صَوْتِي. أَيَّتُهَا الْبَنَاتُ الْوَاثِقَاتُ، اصْغَيْنَ لِقَوْلِي.

 När år och dagar hava gått,      då skolen I darra, I som ären så sorglösa,  ty då är det slut med all vinbärgning,      och ingen fruktskörd kommer mer.

أَيَّامًا عَلَى سَنَةٍ تَرْتَعِدْنَ أَيَّتُهَا الْوَاثِقَاتُ، لأَنَّهُ قَدْ مَضَى الْقِطَافُ. الاجْتِنَاءُ لاَ يَأْتِي.

 Bäven, I som ären så säkra,      darren, I som ären så sorglösa,  läggen av edra kläder och blotten eder,      kläden edra länder med säcktyg.

اِرْتَجِفْنَ أَيَّتُهَا الْمُطْمَئِنَّاتُ. ارْتَعِدْنَ أَيَّتُهَا الْوَاثِقَاتُ. تَجَرَّدْنَ وَتَعَرَّيْنَ وَتَنَطَّقْنَ عَلَى الأَحْقَاءِ

 Slån eder för bröstet      och klagen över de sköna fälten,      över de fruktsamma vinträden,

لاَطِمَاتٍ عَلَى الثُّدِيِّ مِنْ أَجْلِ الْحُقُولِ الْمُشْتَهَاةِ، وَمِنْ أَجْلِ الْكَرْمَةِ الْمُثْمِرَةِ.

 över mitt folks åkrar      som fyllas av törne och tistel,  ja, över alla glädjens boningar      i den yra staden.

عَلَى أَرْضِ شَعْبِي يَطْلَعُ شَوْكٌ وَحَسَكٌ حَتَّى فِي كُلِّ بُيُوتِ الْفَرَحِ مِنَ الْمَدِينَةِ الْمُبْتَهِجَةِ.

 Ty palatsen äro övergivna,      den folkrika staden ligger öde,  Ofelhöjden med vakttornet      är förvandlad till grotthålor för evig tid,  till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd      och där hjordar beta --

لأَنَّ الْقَصْرَ قَدْ هُدِمَ. جُمْهُورُ الْمَدِينَةِ قَدْ تُرِكَ. الأَكَمَةُ وَالْبُرْجُ صَارَا مَغَايِرَ إِلَى الأَبَدِ، مَرَحًا لِحَمِيرِ الْوَحْشِ، مَرْعًى لِلْقُطْعَانِ.

 detta intill dess att ande från höjden      bliver utgjuten över oss.  Då skall öknen bliva ett bördigt fält  och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

إِلَى أَنْ يُسْكَبَ عَلَيْنَا رُوحٌ مِنَ الْعَلاَءِ، فَتَصِيرَ الْبَرِّيَّةُ بُسْتَانًا، وَيُحْسَبَ الْبُسْتَانُ وَعْرًا.

 då skall rätten taga sin boning i öknen  och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

فَيَسْكُنُ فِي الْبَرِّيَّةِ الْحَقُّ، وَالْعَدْلُ فِي الْبُسْتَانِ يُقِيمُ.

 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid  och rättfärdighetens vinning vara ro  med trygghet till evig tid.

وَيَكُونُ صُنْعُ الْعَدْلِ سَلاَمًا، وَعَمَلُ الْعَدْلِ سُكُونًا وَطُمَأْنِينَةً إِلَى الأَبَدِ.

 Och mitt folk skall bo i fridshyddor,  i trygga boningar  och på säkra viloplatser.

وَيَسْكُنُ شَعْبِي فِي مَسْكَنِ السَّلاَمِ، وَفِي مَسَاكِنَ مُطْمَئِنَّةٍ وَفِي مَحَلاَّتٍ أَمِينَةٍ.

 Men under hagelskurar skall skogen fällas,  och djupt skall staden bliva ödmjukad.

وَيَنْزِلُ بَرَدٌ بِهُبُوطِ الْوَعْرِ، وَإِلَى الْحَضِيضِ تُوضَعُ الْمَدِينَةُ.

 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten,  I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.

طُوبَاكُمْ أَيُّهَا الزَّارِعُونَ عَلَى كُلِّ الْمِيَاهِ، الْمُسَرِّحُونَ أَرْجُلَ الثَّوْرِ وَالْحِمَارِ.