I Corinthians 12

Na mo nga mea wairua, e oku teina, kahore ahau e pai kia kuware koutou.

Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig.

E matau ana koutou, i a koutou e Tauiwi ana, he mea kahaki koutou ki nga whakapakoko reokore, me koutou i kahakina ra.

I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna.

Koia ahau ka whakakite nei ki a koutou, e kore tetahi tangata, na te Wairua nei o te Atua ana korero, e ki, He mea kanga a Ihu: e kore ano e taea e tetahi te mea, Ko Ihu te Ariki, ki te kahore te Wairua Tapu.

Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

Na, he maha nga wehewehenga o nga mea e homai ana, kotahi ano ia Wairua.

Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.

A he maha nga wehewehenga o nga minitatanga, kotahi ano ia Ariki.

Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.

He maha ano hoki nga tu ahua o nga mahi; kotahi ano ia Atua hei mahi i nga mea katoa i roto i te katoa.

Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla.

Otira e homai ana ki tena, ki tena, te whakakitenga a te Wairua hei pai.

Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.

E homai ana hoki ki tetahi e te Wairua te kupu whakaaro; ki tetahi atu ko te kupu matau, he mea na taua Wairua ano;

Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,

Ki tetahi atu ko te whakapono, na taua Wairua ra ano; ki tetahi atu ko nga mana whakaora, na taua Wairua ano:

åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,

Ki tetahi atu ko nga mahi merekara; ki tetahi atu ko te mahi poropiti; ki tetahi atu ko te matauranga ki nga wairua; ki tetahi atu ko nga reo huhua; ki tetahi atu ko te whakamaoritanga i nga reo:

åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål.

Na, ko enei mea katoa, he mea mahi na taua Wairua kotahi ra ano, ko ia hei tuwha i tana e pai ai ki tetahi, ki tetahi.

Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.

Pera hoki i te tinana e kotahi ana, he tini ano ona wahi, a ko nga wahi katoa o taua tinana kotahi, ahakoa tini, kotahi ano tinana; he pera hoki a te Karaiti.

Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus.

Kotahi nei hoki te Wairua i iriiria ai tatou katoa ki roto ki te tinana kotahi, ahakoa nga Hurai, ahakoa nga Kariki, ahakoa herehere, ahakoa rangatira; kotahi tonu te Wairua i whakainumia mai ai tatou katoa.

Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Ehara hoki te tinana i te wahi kotahi, engari he tini.

Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.

Ki te mea te waewae, He teka no te tinana ahau, ehara hoki ahau i te ringa; ehara ma tena e kahore ai ia hei wahi mo te tinana.

Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.

Ki te mea te taringa, He teka no te tinana ahau, ehara hoki ahau i te kanohi; ehara ma tena e kahore ai ia hei wahi mo te tinana.

Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.

Mehemea hoki he kanohi te tinana katoa, kei hea te wahi hei whakarongo? Mehemea he whakarongo ta te katoa, kei hea te wahi hei hongi?

Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?

Ko tenei, kua oti i te Atua te whakanoho tenei wahi, tenei wahi, ki roto ki te tinana, ana hoki i pai ai.

Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat.

Mehemea hoki kotahi ano wahi ratou katoa, kei hea te tinana?

Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen?

Ko tenei, he tini nga wahi, kotahi ano te tinana.

Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.

E kore hoki te kanohi e ahei te mea ki te ringa, Kahore aku mahi mau: te mahunga ranei ki nga waewae, Kahore aku mahi ma korua.

Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»

Engari, ko nga wahi o te tinana e kiia ana he ngoikore, nui rawa te mahi ma era;

Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga.

Ko nga wahi hoki o te tinana e kiia ana e tatou he iti te honore, nui atu te honore e whakataua iho ana e tatou ki era; nui atu hoki te ataahua ki o tatou wahi marutuna;

Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,

Ko o tatou wahi ataahua ia kahore he aha e meatia ai; heoi he mea huihui marire na te Atua nga wahi o te tinana, he mea whakarite marie, nui atu hoki te honore i hoatu e ia ki te wahi i hapa:

under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder,

Kia kore ai he wehewehenga o te tinana; engari kia kotahi tonu te whakaaro o nga wahi mo tetahi, mo tetahi.

så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

A ki te mamae tetahi wahi, mamae tahi ana nga wahi katoa; ki te whakahonoretia tetahi wahi, hari tahi ana nga wahi katoa.

Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.

Na, ko koutou te tinana o te Karaiti, he wahi ano nona tenei, tenei.

Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån.

A kua whakanohoia e te Atua etahi i roto i te hahi, ko nga apotoro ki mua, tuarua ko nga poropiti, tuatoru ko nga kaiwhakaako, muri iho ko nga merekara, me i reira ko nga mana whakaora, ki nga hoa mahi, ko nga kaiwhakahaere tikanga, ko nga reo h uhua.

Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.

He apotoro oti katoa? he poropiti oti katoa? he kaiwhakaako katoa? he kaimahi katoa i te merekara?

Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?

Kei te katoa oti nga mana whakaora? e korero katoa ana oti i nga reo? he kaiwhakamaori anake ranei?

Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda?

Na, whaia nga mea homai papai rawa: tenei ia te ara tino pai rawa, maku e whakaatu ki a koutou.

Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.