Psalms 49

Přednímu kantoru z synů Chóre, žalm.

För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Slyšte to všickni národové, pozorujte všickni obyvatelé zemští.

 Hören detta, alla folk,  lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Tak z lidu obecného, jako z povýšených, tak bohatý, jako chudý.

 både låga och höga,  rika såväl som fattiga.

Ústa má mluviti budou moudrost, a přemyšlování srdce mého rozumnost.

 Hin mun skall tala visdom,  och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Nakloním k přísloví ucha svého, a při harfě vykládati budu přípovídku svou.

 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,  jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

I proč se báti mám ve dnech zlých, aby nepravost těch, kteříž mi na paty šlapají, mne obklíčiti měla?

 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,  när mina förföljares ondska omgiver mig?

Kteříž doufají v svá zboží, a množstvím bohatství svého se chlubí.

 De förlita sig på sina ägodelar  och berömma sig av sin stora rikedom.

Žádný bratra svého nijakž vykoupiti nemůže, ani Bohu za něj dáti mzdy vyplacení,

 Men sin broder kan ingen förlossa  eller giva Gud lösepenning för honom.

(Neboť by velmi drahé musilo býti vyplacení duše jejich, protož nedovedeť toho na věky),

 För dyr är lösen för hans själ  och kan icke betalas till evig tid,

Aby živ byl věčně, a neviděl porušení.

 så att han skulle få leva för alltid  och undgå att se graven.

Nebo se vídá, že i moudří umírají, blázen a hovadný člověk zaroveň hynou, zboží svého i cizím zanechávajíce.

 Nej, man skall se att visa män dö,  att dårar och oförnuftiga förgås likasom de;  de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Myšlení jejich jest, že domové jejich věční jsou, a příbytkové jejich od národu do pronárodu; pročež je po krajinách nazývají jmény svými.

 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen,  deras boningar från släkte till släkte;  de uppkalla jordagods efter sina namn.

Ale člověk v slávě netrvá, jsa podobný hovadům, kteráž hynou.

 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.

Taková snažnost jejich jest bláznovstvím při nich, však potomci jejich ústy svými to schvalují. Sélah.

 Den vägen gå de, dårar som de äro,  och de följas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.

Jako hovada v pekle skladeni budou, smrt je žráti bude, ale upřímí panovati budou nad nimi v jitře; způsob pak oněchno aby zvetšel, z příbytku svého octnou se v hrobě.

 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket,      där döden bliver deras herde.  Så få de redliga makt över dem,      när morgonen gryr,  medan deras skepnader förtäras av dödsriket      och ej få annan boning.

Ale Bůh vykoupí duši mou z moci pekla, když mne přijme. Sélah.

 Men min själ skall Gud förlossa      ifrån dödsrikets våld,  ty han skall upptaga mig.  Sela.

Neboj se, když by někdo zbohatl, a když by se rozmnožila sláva domu jeho.

 Frukta icke, när en man bliver rik,  när hans hus växer till i härlighet.

Při smrti zajisté ničeho nevezme, aniž sstoupí za ním sláva jeho.

 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig,  och hans härlighet följer honom icke ditned.

Ačťkoli duši své, pokudž jest živ, lahodí; k tomu chválí jej i jiní, když sobě čistě povoluje:

 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv,  ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,  så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte,  till dem som aldrig mer se ljuset.

A však musí se odebrati za věkem otců svých, a na věky světla neuzří. [ (Psalms 49:21) Summou: Člověk jsa ve cti, neusrozumí-li sobě, bývá učiněn podobný hovadům, kteráž hynou. ]

 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd,  hon är lik fänaden, som förgöres.