Psalms 2

2:1

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

quare turbabuntur gentes et tribus meditabuntur inania

2:2

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

consurgent reges terrae et principes tractabunt pariter adversum Dominum et adversum christum eius

2:3

»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

disrumpamus vincula eorum et proiciamus a nobis laqueos eorum

2:4

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

habitator caeli ridebit Dominus subsannabit eos

2:5

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

tunc loquetur ad eos in ira sua et in furore suo conturbabit eos

2:6

»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

ego autem orditus sum regem meum super Sion montem sanctum suum adnuntiabo Dei praeceptum

2:7

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Dominus dixit ad me filius meus es tu ego hodie genui te

2:8

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

postula a me et dabo tibi gentes hereditatem tuam et possessionem tuam terminos terrae

2:9

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

pasces eos in virga ferrea ut vas figuli conteres eos

2:10

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

nunc ergo reges intellegite erudimini iudices terrae

2:11

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

servite Domino in timore et exultate in tremore

2:12

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

adorate pure ne forte irascatur et pereatis de via cum exarserit post paululum furor eius beati omnes qui sperant in eum