Job 14

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

homo natus de muliere brevi vivens tempore repletus multis miseriis

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

quasi flos egreditur et conteritur et fugit velut umbra et numquam in eodem statu permanet

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

et dignum ducis super huiuscemodi aperire oculos tuos et adducere eum tecum in iudicium

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

quis potest facere mundum de inmundo conceptum semine nonne tu qui solus es

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

breves dies hominis sunt numerus mensuum eius apud te est constituisti terminos eius qui praeterire non poterunt

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

recede paululum ab eo ut quiescat donec optata veniat sicut mercennarii dies eius

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

lignum habet spem si praecisum fuerit rursum virescit et rami eius pullulant

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

si senuerit in terra radix eius et in pulvere emortuus fuerit truncus illius

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

ad odorem aquae germinabit et faciet comam quasi cum primum plantatum est

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

homo vero cum mortuus fuerit et nudatus atque consumptus ubi quaeso est

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

quomodo si recedant aquae de mari et fluvius vacuefactus arescat

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

sic homo cum dormierit non resurget donec adteratur caelum non evigilabit nec consurget de somno suo

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

quis mihi hoc tribuat ut in inferno protegas me ut abscondas me donec pertranseat furor tuus et constituas mihi tempus in quo recorderis mei

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

putasne mortuus homo rursum vivet cunctis diebus quibus nunc milito expecto donec veniat inmutatio mea

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

vocabis et ego respondebo tibi operi manuum tuarum porriges dexteram

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

tu quidem gressus meos dinumerasti sed parces peccatis meis

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

signasti quasi in sacculo delicta mea sed curasti iniquitatem meam

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

mons cadens defluet et saxum transfertur de loco suo

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

lapides excavant aquae et adluvione paulatim terra consumitur et homines ergo similiter perdes

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

roborasti eum paululum ut in perpetuum pertransiret inmutabis faciem eius et emittes eum

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

sive nobiles fuerint filii eius sive ignobiles non intelleget

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.

attamen caro eius dum vivet dolebit et anima illius super semet ipso lugebit