Job 14

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

אדם ילוד אשה קצר ימים ושבע רגז׃

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

כציץ יצא וימל ויברח כצל ולא יעמוד׃

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

אף על זה פקחת עינך ואתי תביא במשפט עמך׃

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

מי יתן טהור מטמא לא אחד׃

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

אם חרוצים ימיו מספר חדשיו אתך חקו עשית ולא יעבור׃

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

שעה מעליו ויחדל עד ירצה כשכיר יומו׃

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

כי יש לעץ תקוה אם יכרת ועוד יחליף וינקתו לא תחדל׃

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

אם יזקין בארץ שרשו ובעפר ימות גזעו׃

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

מריח מים יפרח ועשה קציר כמו נטע׃

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

וגבר ימות ויחלש ויגוע אדם ואיו׃

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

אזלו מים מני ים ונהר יחרב ויבש׃

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

ואיש שכב ולא יקום עד בלתי שמים לא יקיצו ולא יערו משנתם׃

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

מי יתן בשאול תצפנני תסתירני עד שוב אפך תשית לי חק ותזכרני׃

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

אם ימות גבר היחיה כל ימי צבאי איחל עד בוא חליפתי׃

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

תקרא ואנכי אענך למעשה ידיך תכסף׃

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

כי עתה צעדי תספור לא תשמור על חטאתי׃

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

חתם בצרור פשעי ותטפל על עוני׃

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

ואולם הר נופל יבול וצור יעתק ממקמו׃

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

אבנים שחקו מים תשטף ספיחיה עפר ארץ ותקות אנוש האבדת׃

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

תתקפהו לנצח ויהלך משנה פניו ותשלחהו׃

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

יכבדו בניו ולא ידע ויצערו ולא יבין למו׃

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.

אך בשרו עליו יכאב ונפשו עליו תאבל׃