Job 10

 Min själ är led vid livet.  Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,  jag vill tala i min själs bedrövelse.

Mon âme est dégoûtée de la vie! Je donnerai cours à ma plainte, Je parlerai dans l'amertume de mon âme.

 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig;  låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Je dis à Dieu: Ne me condamne pas! Fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie!

 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk,  medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Te paraît-il bien de maltraiter, De repousser l'ouvrage de tes mains, Et de faire briller ta faveur sur le conseil des méchants?

 Har du då ögon som en varelse av kött,  eller ser du såsom människor se?

As-tu des yeux de chair, Vois-tu comme voit un homme?

 Är din ålder som en människas ålder,  eller äro dina år såsom en mans tider,

Tes jours sont-ils comme les jours de l'homme, Et tes années comme ses années,

 eftersom du letar efter missgärning hos mig  och söker att hos mig finna synd,

Pour que tu recherches mon iniquité, Pour que tu t'enquières de mon péché,

 du som dock vet att jag icke är skyldig,  och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Sachant bien que je ne suis pas coupable, Et que nul ne peut me délivrer de ta main?

 Dina händer hava danat och gjort mig,  helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Tes mains m'ont formé, elles m'ont créé, Elles m'ont fait tout entier... Et tu me détruirais!

 Tänk på huru du formade mig såsom lera;  och nu låter du mig åter varda till stoft!

Souviens-toi que tu m'as façonné comme de l'argile; Voudrais-tu de nouveau me réduire en poussière?

 Ja, du utgöt mig såsom mjölk,  och såsom ostämne lät du mig stelna.

Ne m'as-tu pas coulé comme du lait? Ne m'as-tu pas caillé comme du fromage?

 Med hud och kött beklädde du mig,  av ben och senor vävde du mig samman.

Tu m'as revêtu de peau et de chair, Tu m'as tissé d'os et de nerfs;

 Liv och nåd beskärde du mig,  och genom din vård bevarades min ande.

Tu m'as accordé ta grâce avec la vie, Tu m'as conservé par tes soins et sous ta garde.

 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken,  jag vet att du hade detta i sinnet:

Voici néanmoins ce que tu cachais dans ton coeur, Voici, je le sais, ce que tu as résolu en toi-même.

 om jag syndade, skulle du vakta på mig  och icke lämna min missgärning ostraffad.

Si je pèche, tu m'observes, Tu ne pardonnes pas mon iniquité.

 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!  Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud,  jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Suis-je coupable, malheur à moi! Suis-je innocent, je n'ose lever la tête, Rassasié de honte et absorbé dans ma misère.

 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig  och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Et si j'ose la lever, tu me poursuis comme un lion, Tu me frappes encore par des prodiges.

 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram  och alltmer låta mig känna din förtörnelse;  med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Tu m'opposes de nouveaux témoins, Tu multiplies tes fureurs contre moi, Tu m'assailles d'une succession de calamités.

 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet?  Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Pourquoi m'as-tu fait sortir du sein de ma mère? Je serais mort, et aucun oeil ne m'aurait vu;

 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till;  från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Je serais comme si je n'eusse pas existé, Et j'aurais passé du ventre de ma mère au sépulcre.

 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara,  lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu'il me laisse, Qu'il se retire de moi, et que je respire un peu,

 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter,  bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Avant que je m'en aille, pour ne plus revenir, Dans le pays des ténèbres et de l'ombre de la mort,

 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten,  dit där dödsskugga och förvirring råder,  ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Pays d'une obscurité profonde, Où règnent l'ombre de la mort et la confusion, Et où la lumière est semblable aux ténèbres.