Job 32

De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Kaj tiuj tri viroj ĉesis respondi al Ijob, ĉar li opiniis sin prava.

Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Tiam ekflamis la kolero de Elihu, filo de Baraĥel, Buzano, el la familio de Ram. Kontraŭ Ijob ekflamis lia kolero pro tio, ke li opiniis sin pli prava ol Dio;

och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

kaj kontraŭ liaj tri amikoj ekflamis lia kolero pro tio, ke ili ne trovis respondon kaj akuzis Ijobon.

Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Elihu atendis, dum ili parolis kun Ijob, ĉar ili estis pli aĝaj ol li.

Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Sed kiam Elihu vidis, ke ne troviĝas respondo en la buŝo de la tri viroj, ekflamis lia kolero.

Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade;  Ung till åren är jag,  I däremot ären gamla.  Därför höll jag mig tillbaka och var försagd  och lade ej fram för eder min mening.

Kaj ekparolis Elihu, filo de Baraĥel, la Buzano, kaj diris: Mi estas juna, kaj vi estas maljunuloj; Tial mi hezitis kaj timis eldiri al vi mian opinion.

 Jag tänkte: »Må åldern tala,  och må årens mängd förkunna visdom.»

Mi pensis: La aĝo parolu, Kaj la jarmulto montru saĝon.

 Dock, på anden i människorna kommer det an,  den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Sed la spirito en la homoj kaj la spiro de la Plejpotenculo Donas al ili prudenton.

 Icke de åldriga äro alltid visast,  icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Ne la grandaj estas la plej prudentaj, Kaj ne la maljunuloj sole scias juĝi,

 Därför säger jag nu: Hör mig;  jag vill lägga fram min mening, också jag.

Tial mi diras: Aŭskultu min; Mi ankaŭ eldiros mian opinion.

 Se, jag väntade på vad I skullen tala,  jag lyssnade efter förstånd ifrån eder,  efter skäl som I skullen draga fram.

Jen mi atendis viajn vortojn, Mi atentis vian kompetentecon, Ĝis vi trovos la ĝustan parolon.

 Ja, noga aktade jag på eder.  Men se, ingen fanns, som vederlade Job,  ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Sed atentante vin, mi vidis, Ke neniu el vi donas al Ijob moralinstruon, Respondante al liaj paroloj.

 Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet;  Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Ne diru: Ni trovis la saĝon. Dio instruu lin, ne homo.

 Skäl mot min mening har han icke lagt fram,  ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Li ne direktis al mi siajn vortojn, Kaj per viaj diroj mi ne respondos al li.

 Se, nu stå de bestörta och svara ej mer,  målet i munnen hava de mist.

Ili perdis la kuraĝon, ili ne plu respondis; Mankas al ili vortoj.

 Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga,  då de stå där och ej mer hava något svar!

Mi atendis, ĝis ili ĉesos paroli; Sed ĉar ili haltis kaj ne plu respondis,

 Nej, också jag vill svara i min ordning,  jag vill lägga fram min mening, också jag.

Tial ankaŭ mi de mia flanko respondos, Mi ankaŭ eldiros mian opinion.

 Ty, fullt upp har jag av skäl,  anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Ĉar mi estas plena de vortoj; La spirito de mia interno min premas.

 Ja, mitt inre är såsom instängt vin,  likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Mia interno estas kiel vino ŝtopfermita, Kiu krevigas novan felsakon.

 Så vill jag då tala och skaffa mig luft,  jag vill upplåta mina läppar och svara.

Mi ekparolos, kaj tiam fariĝos al mi pli facile; Mi malfermos mian buŝon, kaj mi respondos.

 Jag får ej hava anseende till personen,  och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Mi ne atentos la vizaĝon de persono, Kaj mi ne flatos al homo;

 Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord;  huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

Ĉar mi ne povoscias flati; Aliokaze pereigu min mia Kreinto.