Job 26

Därefter tog Job till orda och sade:

Så tog Job til Orde og svarede:

 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige,  huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

"Hvor har du dog hjulpet ham, den afmægtige, støttet den kraftløse Arm!

 Vilka råd har du ej givit den ovise,  och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

Hvor har du dog rådet ham, den uvise, kundgjort en Fylde af Visdom!

 Vem gav dig kraft att tala sådana ord,  och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Hvem hjalp dig med at få Ordene frem, hvis Ånd mon der talte af dig?

 Dödsrikets skuggor gripas av ångest,  djupets vatten och de som bo däri.

Skyggerne skælver af Angst, de, som bor under Vandene;

 Dödsriket ligger blottat för honom,  och avgrunden har intet täckelse.

blottet er Dødsriget for ham, Afgrunden uden Dække.

 Han spänner ut nordanrymden över det tomma  och hänger upp jorden på intet.

Han udspænder Norden over det tomme, ophænger Jorden på intet;

 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte,  och skyarna brista icke under bördan.

Vandet binder han i sine Skyer, og Skylaget brister ikke derunder;

 Han gömmer sin tron för vår åsyn,  han omhöljer den med sina skyar.

han fæstner sin Trones Hjørner og breder sit Skylag derover;

 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen,  där varest ljus ändas i mörker.

han drog en Kreds over Vandene, der, hvor Lys og Mørke skilles.

 Himmelens pelare skälva,  de gripas av förfäran vid hans näpst.

Himlens Støtter vakler, de gribes af Angst ved hans Trusel;

 Med sin kraft förskräckte han havet,  och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

med Vælde bragte han Havet til Ro og knuste Rahab med Kløgt;

 Blott han andades, blev himmelen klar;  hans hand genomborrade den snabba ormen.

ved hans Ånde klarede Himlen op hans Hånd gennembored den flygtende Slange.

 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk;  en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom.  Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Se, det er kun Omridset af hans Vej, hvad hører vi andet end Hvisken? Hans Vældes Torden, hvo fatter vel den?