Romans 12

Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

Protož prosím vás, bratří, skrze milosrdenství Boží, abyste vydávali těla svá v obět živou, svatou, Bohu libou, rozumnou službu vaši.

Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

A nepřipodobňujte se světu tomuto, ale proměňtež se obnovením mysli vaší, tak abyste zkusili, jaká by byla vůle Boží dobrá, libá a dokonalá.

Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

Neboť pravím (skrze milost, kteráž dána jest mi,) každému z těch, jenž jsou mezi vámi, aby ne více smyslil, než sluší smysliti, ale aby smyslil v středmosti, tak jakž jednomu každému Bůh udělil míru víry.

Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

Nebo jakož v jednom těle mnohé údy máme, ale nemají všickni údové jednostejného díla,

så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

Tak mnozí jedno tělo jsme v Kristu, a obzvláštně jedni druhých údové.

Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

Ale majíce obdarování rozdílná podle milosti, kteráž dána jest nám, buďto proroctví, kteréž ať jest podle pravidla víry;

har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

Buďto úřad, v bedlivém přisluhování; buďto ten, jenž učí, v vyučování.

är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

Též kdo napomíná, v napomínání; ten, jenž rozdává, dávej v upřímnosti; kdož jiným předložen jest, konej úřad svůj s pilností; kdo milosrdenství činí, s ochotností.

Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

Milování buď bez pokrytství; v ošklivosti mějte zlé, připojeni jsouce k dobrému.

Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

Láskou bratrskou jedni k druhým nakloněni jsouce, uctivostí se vespolek předcházejte,

Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

V pracech neleniví, duchem vroucí, příhodnosti času šetřící,

Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

Nadějí se radující, v souženích trpěliví, na modlitbě ustaviční,

Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

V potřebách s svatými se sdělující, přívětivosti k hostem následující.

Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

Dobrořečte protivníkům vašim, dobrořečte, pravím, a nezlořečte.

Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

Radujte s radujícími, a plačte s plačícími.

Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

Buďte vespolek jednomyslní, ne vysoce o sobě smýšlejíce, ale k nízkým se nakloňujíce.

Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

Nebuďte opatrní sami u sebe. Žádnému zlého za zlé neodplacujte, opatrujíce dobré přede všemi lidmi,

Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

Jestliže jest možné, pokudž na vás jest, se všemi lidmi pokoj majíce,

Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

Ne sami sebe mstíce, nejmilejší, ale dejte místo hněvu; nebo psáno jest: Mně pomsta, já odplatím, praví Pán.

 Fastmer,  »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta,  om han är törstig, så giv honom att dricka;  ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

A protož lační-li nepřítel tvůj, nakrm jej, a žízní-li, dej mu píti. Nebo to učině, uhlí řeřavé shrneš na hlavu jeho.

Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

Nedej se přemoci zlému, ale přemáhej v dobrém zlé.