Psalms 116

116:1

Jag har HERREN kär, ty han hör min röst och mina böner.

أَحْبَبْتُ لأَنَّ الرَّبَّ يَسْمَعُ صَوْتِي، تَضَرُّعَاتِي.

116:2

Ja, han har böjt sitt öra till mig; i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

لأَنَّهُ أَمَالَ أُذْنَهُ إِلَيَّ فَأَدْعُوهُ مُدَّةَ حَيَاتِي.

116:3

Dödens band omvärvde mig, och dödsrikets ångest grep mig; jag kom i nöd och bedrövelse.

اكْتَنَفَتْنِي حِبَالُ الْمَوْتِ. أَصَابَتْنِي شَدَائِدُ الْهَاوِيَةِ. كَابَدْتُ ضِيقًا وَحُزْنًا.

116:4

Men jag åkallade HERRENS namn: »Ack HERRE, rädda min själ.»

وَبِاسْمِ الرَّبِّ دَعَوْتُ: «آهِ يَا رَبُّ، نَجِّ نَفْسِي!».

116:5

HERREN är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig.

الرَّبُّ حَنَّانٌ وَصِدِّيقٌ، وَإِلهُنَا رَحِيمٌ.

116:6

HERREN bevarar de enfaldiga; jag var i elände, och han frälste mig.

الرَّبُّ حَافِظُ الْبُسَطَاءِ. تَذَلَّلْتُ فَخَلَّصَنِي.

116:7

Vänd nu åter till din ro, min själ, ty HERREN har gjort väl mot dig.

ارْجِعِي يَا نَفْسِي إِلَى رَاحَتِكِ، لأَنَّ الرَّبَّ قَدْ أَحْسَنَ إِلَيْكِ.

116:8

Ja, du har räddat min själ från döden, mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;

لأَنَّكَ أَنْقَذْتَ نَفْسِي مِنَ الْمَوْتِ، وَعَيْنِي مِنَ الدَّمْعَةِ، وَرِجْلَيَّ مِنَ الزَّلَقِ.

116:9

jag skall få vandra inför HERREN i de levandes land.

أَسْلُكُ قُدَّامَ الرَّبِّ فِي أَرْضِ الأَحْيَاءِ.

116:10

Jag tror, ty därför talar jag, jag som var storligen plågad,

آمَنْتُ لِذلِكَ تَكَلَّمْتُ: «أَنَا تَذَلَّلْتُ جِدًّا».

116:11

jag som måste säga i min ångest: »Alla människor äro lögnaktiga.»

أَنَا قُلْتُ فِي حَيْرَتِي: «كُلُّ إِنْسَانٍ كَاذِبٌ».

116:12

Huru skall jag vedergälla HERREN alla hans välgärningar mot mig?

مَاذَا أَرُدُّ لِلرَّبِّ مِنْ أَجْلِ كُلِّ حَسَنَاتِهِ لِي؟

116:13

Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla HERRENS namn.

كَأْسَ الْخَلاَصِ أَتَنَاوَلُ، وَبِاسْمِ الرَّبِّ أَدْعُو.

116:14

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn.

أُوفِي نُذُورِي لِلرَّبِّ مُقَابِلَ كُلِّ شَعْبِهِ.

116:15

Dyrt aktad i HERRENS ögon är hans frommas död.

عَزِيزٌ فِي عَيْنَيِ الرَّبِّ مَوْتُ أَتْقِيَائِهِ.

116:16

Ack HERRE, jag är ju din tjänare, jag är din tjänare, din tjänarinnas son; du har lossat mina band.

آهِ يَا رَبُّ، لأَنِّي عَبْدُكَ! أَنَا عَبْدُكَ ابْنُ أَمَتِكَ. حَلَلْتَ قُيُودِي.

116:17

Dig vill jag offra lovets offer, och HERRENS namn vill jag åkalla.

فَلَكَ أَذْبَحُ ذَبِيحَةَ حَمْدٍ، وَبِاسْمِ الرَّبِّ أَدْعُو.

116:18

Jag vill infria åt HERREN mina löften, ja, i hela hans folks åsyn,

أُوفِي نُذُورِي لِلرَّبِّ مُقَابِلَ شَعْبِهِ،

116:19

i gårdarna till HERRENS hus, mitt i dig, Jerusalem. Halleluja!

فِي دِيَارِ بَيْتِ الرَّبِّ، فِي وَسَطِكِ يَا أُورُشَلِيمُ. هَلِّلُويَا.