Job 14

O homem, nascido da mulher, é de poucos dias e cheio de inquietação.

 Människan, av kvinna född,  lever en liten tid och mättas av oro;

Nasce como a flor, e murcha; foge também como a sombra, e não permanece.

 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,  hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

Sobre esse tal abres os teus olhos, e a mim me fazes entrar em juízo contigo?

 Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon,  ja, du drager mig till doms inför dig.

Quem do imundo tirará o puro? Ninguém.

 Som om en ren skulle kunna framgå av en oren!  Sådant kan ju aldrig ske.

Visto que os seus dias estão determinados, contigo está o número dos seus meses; tu lhe puseste limites, e ele não poderá passar além deles.

 Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,  hennes månaders antal fastställt av dig,  har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

Desvia dele o teu rosto, para que ele descanse e, como o jornaleiro, tenha contentamento no seu dia.

 vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro,  låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

Porque há esperança para a árvore, que, se for cortada, ainda torne a brotar, e que não cessem os seus renovos.

 För ett träd finnes ju kvar något hopp;  hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,  och telningar behöva ej fattas därpå.

Ainda que envelheça a sua raiz na terra, e morra o seu tronco no pó,

 Om än dess rot tynar hän i jorden  och dess stubbe dör bort i mullen,

contudo ao cheiro das águas brotará, e lançará ramos como uma planta nova.

 så kan det grönska upp genom vattnets ångor  och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

O homem, porém, morre e se desfaz; sim, rende o homem o espírito, e então onde está?

 Men om en man dör, så ligger han där slagen;  om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

Como as águas se retiram de um lago, e um rio se esgota e seca,

 Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö,  och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

assim o homem se deita, e não se levanta; até que não haja mais céus não acordará nem será despertado de seu sono.

 så ligger mannen där och står ej mer upp,  han vaknar icke åter, så länge himmelen varar;  aldrig väckes han upp ur sin sömn.

Oxalá me escondesses na sepultura, e me ocultasses até que a tua ira tenha passado; que me determinasses um tempo, e te lembrasses de mim!

 Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,  fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,  staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig --

Morrendo o homem, acaso tornará a viver? Todos os dias da minha lida esperaria eu, até que viesse a minha mudança.

 fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död!  Då skulle jag hålla min stridstid ut,  ända till dess att min avlösning komme.

Chamar-me-ias, e eu te responderia; almejarias a obra de tuas mãos.

 Du skulle då ropa på mig,  och jag skulle svara dig;  efter dina händers verk skulle du längta;

Então contarias os meus passos; não estarias a vigiar sobre o meu pecado;

 ja, du skulle då räkna mina steg,  du skulle ej akta på min synd.

a minha transgressão estaria selada num saco, e ocultarias a minha iniquidade.

 I en förseglad pung låge då min överträdelse,  och du överskylde min missgärning.

Mas, na verdade, a montanha cai e se desfaz, e a rocha se remove do seu lugar.

 Men såsom själva berget faller och förvittrar,  och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

As águas gastam as pedras; as enchentes arrebatam o solo; assim tu fazes perecer a esperança do homem.

 såsom stenar nötas sönder genom vattnet,  och såsom mullen sköljes bort av dess flöden,  så gör du ock människans hopp om intet.

Prevaleces para sempre contra ele, e ele passa; mudas o seu rosto e o despedes.

 Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan;  du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

Os seus filhos recebem honras, sem que ele o saiba; são humilhados sem que ele o perceba.

 Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke;  om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

Sente as dores do seu próprio corpo somente, e só por si mesmo lamenta.

 Hennes kropp känner blott sin egen plåga,  hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.