Job 23

Katahi ka whakautua e Hopa, i mea ia,

Därefter tog Job till orda och sade:

I tenei ra nei ano e amuamu ana taku tangi: nui noa atu i taku aue te taimaha o te patunga i ahau.

 Också i dag vill min klaga göra uppror.  Min hand kännes matt för min suckans skull.

Aue, me i mohio ahau ki te wahi e kite ai ahau i a ia, kia tae rawa atu ai ahau ki tona nohoanga!

 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,  huru jag kunde komma dit där han bor!

Ka ata whakatakotoria e ahau aku korero ki tona aroaro, ka whakakiia hoki toku mangai ki nga kupu tautohetohe.

 Jag skulle då lägga fram för honom min sak  och fylla min mun med bevis.

Ka mohio ahau ki nga kupu e whakahokia mai e ia ki ahau, ka marama hoki tana e mea ai ki ahau.

 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig,  och förnimma vad han skulle säga till mig.

E whakaputaina mai ranei tona kaha nui ina tautohetohe ki ahau? Kahore; engari ka whai whakaaro ia ki ahau.

 Icke med övermakt finge han bekämpa mig,  nej, han borde allenast lyssna till mig.

Ko reira te tangata tika tautohetohe ai ki a ia: a ora tonu ake ahau i toku kaiwhakawa ake tonu atu.

 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man,  ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Nana, haere ana ahau ki mua, a kahore ia i reira; ki muri, heoi kahore ahau e kite i a ia:

 Men går jag mot öster, så är han icke där;  går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Ki maui, ina ka mahi ia, heoi kahore ahau e kite i a ia; e huna ana ia i a ia ano i te taha ki matau, te kite ahau i a ia.

 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke;  döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Otiia e mohio ana ia ki te ara e anga atu ai ahau: kia oti ahau te titiro iho e ia, ano he koura ahau i toku putanga mai.

 Han vet ju vilken väg jag har vandrat;  han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Mau pu ona takahanga i toku waewae; u pu ahau ki tona ara, kihai hoki i peka ke.

 Vid hans spår har min for hållit fast,  hans väg har jag följt, utan att vika av.

Kihai hoki i mahue i ahau te whakahau a ona ngutu; ko nga kupu a tona mangai rongoa rawa ki ahau, nui atu i te kai i rite maku.

 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg;  mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Ko ia, kotahi tonu tona whakaaro, a ma wai ia e whakatahuri ke? Ko ta tona ngakau hoki i hiahia ai e meatia ana e ia.

 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom?  Vad honom lyster, det gör han ock.

E whakaotia ana hoki e ia nga mea i whakaritea moku: he maha ano hoki ana mahi pera.

 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del,  och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Koia ahau i ohorere ai i tona aroaro: ka whakaaroaro ahau, ka wehi i a ia.

 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte;  när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Ngohe noa hoki toku ngakau i te Atua, ohorere ana ahau i te Kaha Rawa.

 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt,  den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Kihai nei hoki ahau i whakangaromia i mua o te pouri, kihai hoki i hipokina e ia te pouri i toku aroaro.

 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom,  dödsnatten undanhöll han mig.