Luke 14

And it came to pass, as he went into the house of one of the chief Pharisees to eat bread on the sabbath day, that they watched him.

När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom,

And, behold, there was a certain man before him which had the dropsy.

att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.

And Jesus answering spake unto the lawyers and Pharisees, saying, Is it lawful to heal on the sabbath day?

Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»

And they held their peace. And he took him, and healed him, and let him go;

Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå.

And answered them, saying, Which of you shall have an ass or an ox fallen into a pit, and will not straightway pull him out on the sabbath day?

Sedan sade han till dem: »Om någon av eder har en åsna eller en oxe som faller i en brunn, går han icke då strax och drager upp den, jämväl på sabbatsdagen?»

And they could not answer him again to these things.

Och de förmådde icke svara något härpå.

And he put forth a parable to those which were bidden, when he marked how they chose out the chief rooms; saying unto them,

Då han nu märkte huru gästerna utvalde åt sig de främsta platserna, framställde han för dem en liknelse; han sade till dem:

When thou art bidden of any man to a wedding, sit not down in the highest room; lest a more honourable man than thou be bidden of him;

»När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du,

And he that bade thee and him come and say to thee, Give this man place; and thou begin with shame to take the lowest room.

och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: 'Giv plats åt denne'; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen.

But when thou art bidden, go and sit down in the lowest room; that when he that bade thee cometh, he may say unto thee, Friend, go up higher: then shalt thou have worship in the presence of them that sit at meat with thee.

Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: 'Min vän, stig högre upp.' Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.

For whosoever exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted.

Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»

Then said he also to him that bade him, When thou makest a dinner or a supper, call not thy friends, nor thy brethren, neither thy kinsmen, nor thy rich neighbours; lest they also bid thee again, and a recompence be made thee.

Han sade ock till den som hade bjudit honom: »När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning.

But when thou makest a feast, call the poor, the maimed, the lame, the blind:

Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda.

And thou shalt be blessed; for they cannot recompense thee: for thou shalt be recompensed at the resurrection of the just.

Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.»

And when one of them that sat at meat with him heard these things, he said unto him, Blessed is he that shall eat bread in the kingdom of God.

Då nu en av de andra vid bordet hörde detta, sade denne till honom: »Salig är den som får bliva bordsgäst i Guds rike!»

Then said he unto him, A certain man made a great supper, and bade many:

Då sade han till honom: »En man tillredde ett stort gästabud och bjöd många.

And sent his servant at supper time to say to them that were bidden, Come; for all things are now ready.

Och när gästabudet skulle hållas, sände han ut sin tjänare och lät säga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu är allt redo.'

And they all with one consent began to make excuse. The first said unto him, I have bought a piece of ground, and I must needs go and see it: I pray thee have me excused.

Men de begynte alla strax ursäkta sig. Den förste sade till honom: 'Jag har köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And another said, I have bought five yoke of oxen, and I go to prove them: I pray thee have me excused.

En annan sade: 'Jag har köpt fem par oxar, och jag skall nu gå åstad och försöka dem. Jag beder dig, tag emot min ursäkt.'

And another said, I have married a wife, and therefore I cannot come.

Åter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och därför kan jag icke komma.'

So that servant came, and shewed his lord these things. Then the master of the house being angry said to his servant, Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in hither the poor, and the maimed, and the halt, and the blind.

Och tjänaren kom igen och omtalade detta för sin herre. Då blev husbonden vred och sade till sin tjänare: 'Gå strax ut på gator och gränder i staden, och för hitin fattiga och krymplingar och blinda och halta.'

And the servant said, Lord, it is done as thou hast commanded, and yet there is room.

Sedan sade tjänaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort, men har är ännu rum.'

And the lord said unto the servant, Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.

Då sade herren till tjänaren: 'Gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hitin, så att mitt hus bliver fullt.

For I say unto you, That none of those men which were bidden shall taste of my supper.

Ty jag säger eder att ingen av de män som voro bjudna skall smaka sin måltid.'»

And there went great multitudes with him: and he turned, and said unto them,

Och mycket folk gick med honom; och han vände sig om och sade till dem:

If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea, and his own life also, he cannot be my disciple.

»Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge.

And whosoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.

Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge.

For which of you, intending to build a tower, sitteth not down first, and counteth the cost, whether he have sufficient to finish it?

Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och mer till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt?

Lest haply, after he hath laid the foundation, and is not able to finish it, all that behold it begin to mock him,

Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom

Saying, This man began to build, and was not able to finish.

och säga: 'Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk.'

Or what king, going to make war against another king, sitteth not down first, and consulteth whether he be able with ten thousand to meet him that cometh against him with twenty thousand?

Eller om en konung vill draga ut i krig för att drabba samman med en annan konung, sätter han sig icke då först ned och tänker efter, om han förmår att med tio tusen möta den som kommer emot honom med tjugu tusen?

Or else, while the other is yet a great way off, he sendeth an ambassage, and desireth conditions of peace.

Om så icke är, måste han ju, medan den andre ännu är långt borta, skicka sändebud och underhandla om fred.

So likewise, whosoever he be of you that forsaketh not all that he hath, he cannot be my disciple.

Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger. --

Salt is good: but if the salt have lost his savour, wherewith shall it be seasoned?

Så är väl saltet en god sak, men om till och med saltet mister sin sälta, varmed skall man då återställa dess kraft?

It is neither fit for the land, nor yet for the dunghill; but men cast it out. He that hath ears to hear, let him hear.

Varken för jorden eller för gödselhögen är det tjänligt; man kastar ut det. Den som har öron till att höra, han höre.»